English below the Swedish

En lycklig svensk och hans kaffe.

Trots allt elände i världen i dag, inte minst Coronaviruset, är jag lycklig.

Men för att vara riktigt lycklig måste jag ha mitt kaffe. Det började tidigt i mitt liv. När jag växte upp hade vi bara en vedspis i köket. Min far gick upp först och tände i spisen och satte en kaffepanna på den. Under dagen drack vi av kaffet, fyllde på mer vatten och kaffe, drack kaffe, fyllde på mer kaffe och vatten och så vidare. På kvällen var kaffet i pannan ganska starkt.

I Uppsala låg, och ligger tydligen fortfarande, Lindvalls kafferosteri nära centralstationen. Jag kunde känna doften hela tiden när jag jobbade. Men det är Gevaliakaffet som följt mig runt världen till Brooklyn Park i Minnesota. Det finns i de flesta mataffärer. Jag köper mitt Gevaliakaffe i den varuhuskedja där jag jobbade, Target.

När jag bodde i Uppsala besökte jag på söndagskvällarna ett studenthem som kllades Arken. De hade söndagsfika, men på den tiden var det inne för studenterna att dricka te. En flicka var lika kaffetokig som jag och vi turades om att se till att det alltid fanns en kaffepanna på söndagsfiket. Den flickan var Chris och hon blev sedan min fru. Våra vänner sade alltid att där ser man faran av att dricka kaffe.

Chris dog alldeles för tidigt och efter några års ensamhet har jag nu träffat Marilyn, och hon är även en kaffeälskare. Jag är en lycklig man.

Dags att sluta skriva och ta en fikapaus.

A happy Swede and his coffee.

Despite all the misery in the world today, not least the Corona virus, I am happy.

But to be really happy I have to have my coffee. It started early in my life. When I was growing up we only had one wood stove in the kitchen. My father first went up in the morning and lit the stove and put a coffee pot on it. During the day we drank the coffee, filled more water and coffee, drank coffee, filled more coffee and water and so on. In the evening, the coffee in the pot was quite strong.

In Uppsala was, and apparently still is, Lindvall's coffee rostery near the central station. I could smell the scent all the time as I worked. But it's Gevalia coffee that followed me around the world to Brooklyn Park in Minnesota. It is available in most grocery stores. I buy my Gevalia coffee in the department store chain where I worked, Target.

When I lived in Uppsala, I visited a student home called the Ark, on Sunday evenings . They had Sunday fika, but at that time it was in among the students to drink tea. One girl was as coffee-mad as I was and we took turns to make sure there was always a coffee pot available on Sunday evenings. That girl was Chris and she then became my wife. Our friends always said that there you see the danger of drinking coffee.

Chris died way too soon and after a few years of loneliness I have now met Marilyn, and she is also a coffee lover. I am a happy man.

Time to stop writing and take a coffee break.