Söndagen den 4:e juli fyller vår äldsta katt, Fritjof, 17 år. "Sjutton år tror jag visst att jag var" sjöng Ingeborg Nyberg, tror jag det var, i Sverige under mina uppväxtår. Nej, jag skall inte sjunga för Fritjof i morgon. Jag har ingen som hellst sångröst och minns inte heller hela texterna till några sånger. Enda gågen jag sjunger är när Chris klippr klorna på vår hund Fransiscus. Han tycker nämligen inte om det och ylar högljutt, men när jag sjunger "Vi gå över daggstänkta berg" eller "Bä, bä, vita lamm" tystnar han. Chris vet dock inte vilket hon föredrar, hans ylande, eller mitt sjungande.
Åter till ämnet, Fritjofs födelsedag. Nån sånguppvaktning får han som sagt var inte, men allmän flaggning, fyrverkerier och partyn får han på födelsedagen. Och det är inte bara här hemma det flaggas. Nej hela landet flaggar, har fester och avskjuter fyrverkeripjäser till hans ära. Nu vet jag inte riktigt, men det finns något som säger mig att vissa firar USA's nationaldag i stället. Den råkar nämligen infalla på Fritjofs födelsedag.
Personligen tycker jag det är mera angeläget att fira Fritjof än USA. Visserligen har Fritjof diabetes, och den håller vi under kontroll med insulin, men annars är han pigg och kry för sin ålder. USA har många fler krämpor än diabetes just nu och inte kan jag säga att Uncle Sam, som ju symboliserar landet USA, är pigg och kry.
Men i alla fall så stämmer vi upp ett fyrfaldigt leve både för kung och fosterland, eh Fritjof och USA.
De leve - hipp hipp HURRA! hipp hipp HURRA! hipp hipp HURRA! hipp hipp HURRA!
Sudden
4 juli 2010 12:48
Hej Sven!
Katter och hundar har jag inga nära förhållanden till, vilket helt visst är en brist i mitt liv och leverne.
Det sägs att Pappa i sin barndom hade en hund men han talade aldrig därom. Det enda jag vet är från ett sparat vykort han fick från sin far där denne (alltså min farfar Hilding) skrev till sin för tillfället bortreste son att "Harry nu mådde bra igen". Jag tolkar vykortstexten som att Harry var en hund i familjen som varit sjuk.
Min kära moder berättade ibland om en väninnas väninna som månade om sin katt på ett sätt som min mor fann ytterst överdrivet löjligt.
Man skall ju hedra sin fader och moder. En följd är att jag har en ganska kluven inställning till katter och hundar (samt till mina föräldrar förstås fast på annat sätt om du förstår).
Kommer därtill livet med min särbo Åsa, min senaste/sista kvinnliga bekant (avliden 2001), som var litet speciell om jag får säga så. Hon blev "helt normal" först när hon "på gatan" stötte på en katt eller en hund. Hennes egen katt Lisa hade dött strax innan vi möttes och jag förstod att det hade varit en hård och dyr kamp för att försöka få Lisa (17 år gammal)frisk.
Här en bild av liten Åsa:
http://larsan13.files.wordpress.com/2010/06/flicka_med_hund2.jpg
Sudden
http://larsan13.wordpress.com
Den Gamle Emigranten
4 juli 2010 15:45
Tack för att du delar med dig. Fotot kommer mig osökt att tänka på Tjorven och Båtsman i "Vi på Saltkråkan" serien.