Nu har det ropats ut offentligt att jag skall pensionera mig. Min chef har vetat det i snart en månad, så det är naturligtvis ingen hemlighet alls. "En hemlighet som mer än en person känner till är ingen hemlighet". Jag fyller 65 i mitten av augusti och pensionerar mig från den första september. Det betyder bland annat att jag slipper att köra den långa vägen till jobbet i vinterväglag, vilket verkligen inte varit roligt de senaste åren.

Det är jobbigt att pensionera sig. Jag har haft många diskussioner med pensionsmyndigheten, Social Security, fyllt i blanketter över internet och så slutligen en mängd brev och blankettutväxling över snigelposten.Sen samma vals igen med min arbetgivare för att få tillgång till min pensionsfond och andra förmåner.

 Egentligen har jag inte råd att pensionera mig, eftersom pensionen bara blir en bråkdel av vad jag tjänar nu när jag jobbar. Visserligen kan vi spara en del, inte minst bensinen för de dagliga resorna till och från jobbet. Men det kommer att bli jobbigt i alla fall. Man blir ju dock inte yngre med tiden, och skall man ha möjlighet att "njuta" av livet lite medans man fortfarande kan stå på benen, måste man göra slag i saken och ta ett riskfyllt beslut.

Det har vi gjort nu, och måste leva med det beslutet. Får se hur det går.