Eleni

12 juli 2010 19:32

Datorproblem kan verkligen driva en till vansinne och man är verkligen utelämnad till experternas goda vilja med tanke på att datorkrångel är som ett främmande språk. Själv har jag turen att ha en datorkunnig sambo som fixar det mesta i datorproblemväg.
Föresten är det för det mesta husses och mattes säng som föredras av lille bus Tidus.

Tidus

13 juli 2010 10:10

Dessvärre rörde det sig nog troligen om en annan stor hund (med sämre mage) som bidragit. Så äcklig jag kan bli, tycker matte.

Sudden

14 juli 2010 05:10

Hej Sven!

Jo man känner sig hjälplös, att inte begripa sig på en pryl som man visserligen vet är avancerad men brukar funka troget och som man tycker det inte borde vara något problem att fixa. Men så är det ofta i vår "moderna" tid.

Jag kommer antagligen att tvingas skrota (mot en låg ersättning) min bil som blev påbackad av en SL ledbuss för en månad sedan. (Jag hade stannat bakom bussen vid ett trafikljus, och så börjar bussen backa, föraren hade kört för långt fram. "Såg du inte att jag backade?" var hennes första "anklagande" ord. Nå, jag tycker skadorna är små, vore man händig skulle man köpa ett par nya strålkastare, slita med rostade bultar och kanske böja några plåtar litet eller fila upp fästhål för att få fast stråkastarna så de pekar rätt, men si, om det skall göras riktigt på verkstad kostar det. (I mobilsamtalet med sin trafikledning omnämnde föraren mig som "gubben står bredvid mig just nu", men så är det ju tyvärr onekligen numera.)

Mycket som verkar bus(s)enkelt är svårt i vår "moderna" tid. Ett X2000-tåg har blivit stående med sina passagerare i 6 timmar i sommarhettan mellan Stockholm och Södertälje, och du kan tänka dig webbkommentarerna till DN:s notis om detta. Jag minns också de gånger jag blev hånad av Postvagnsläsare och utsparkad av Postvagnsmoderatorn för att jag inte begripit att vad som är busenkelt eller självklart för en hyggligt allmänkunnig äldre ingenjör är svårt eller nästan outförbart om man är järnvägsälskare eller järnvägssakkunnig. (Gäller förstås även flyg, bilar, och nog det mesta.)

När min ganska bullriga dator förra våren plötsligt sänkte sitt fläktljud en dag och allt blev svart och stilla så gott som, åkte jag och köpte en ny dator nästa dag, utan att kontakta någon helpdesk. Så beroende var jag av den.

Möjligen var det bara ett enkelt fel i kraftmatningen. Hade det varit en radio eller TV för 30 år sedan hade man öppnat "burken" och tagit fram voltmetern, mätt litet samt kikat med ögonen om det var svart eller sotigt någonstans.

Denna dator hade jag haft som lån från min son i ca 5 år och den hade gjort god tjänst. Han hade innan dess haft den undanställd några år av någon anledning han inte talade om eller hade glömt. När jag sedan kom på att den hade några "buggar" i programvaran (Flash funkade inte) så kom han på "ja visst ja, så var det ju, det var alltså därför jag ställde undan den".)

För övrigt tjöt denna dator (med tiden kanske) med en så hög ton att jag inte kunde höra tonen, men mina söner kunde. "Pappa, var bussig stäng av datorn" sa de när vi satt vid köksbordet. Jag har som vana - en del säger ovana - att googla när vi sitter och snackar om något och det uppstår frågetecken som "Varför heter det Askfatshamnen egentligen?"

Jag får hoppas att dina datorproblem löser sig. Man är ju verkligen beroende av datorn, att betala räkningar med inte minst, även om det är tråkigt.

Sudden