Direktlänk till inlägg 4 februari 2011

Jeans

Av Sven O. Sjöstedt - 4 februari 2011 18:24

English below the Swedish,

I dag är det fredag och då får man vara klädd i jeans på mitt gamla jobb. De andra av veckans dagar var man tvungen att ha finare byxor med pressveck. Jag har aldrig förstått varför vi inte fick ha jeans alla veckans dagar. All kontakt vi hade med utomstående skedde via telefon eller e-mail. Det var bara medarbetare som såg oss under arbetsdagen. Nåväl, jag gissar att det finns en förklaring till den regeln också.

Sedan jag blev pensionär har jag faktiskt inte haft annat än jeans på mig varje dag. Jag noterade även senast jag var ute och handlade att så gott som alla, gamla, unga, kvinnor, och män, var klädda i jeans. Jag skulle uppskatta att åtminstone 80% av dem jag såg hade jeans. Visserligen varierade stilarna något med broderade bakfickor, olika skiftningar i de blå färgerna, moderiktiga med stora hål på knäna och andra ställen osv, men jeans var det.

När jag växte upp i Sverige var det inte alls så vanligt med jeans. I alla fall inte i mina kretsar. Mitt första par jeans köpte jag när jag träffat min fru i början av 70-talet, och jag minns fortfarande hur upprörd min mor var över att jag skulle visa mig i sådana plagg.

Men som sagt var, nu är de helt vedertagna, åtminstone här i USA, förutom på min gamlöa arbetsplats måndag, tisdag, onsdag och torsdag.. Jag såg förra söndagen en av dessa TV-predikanter som hade blå jeans till sin kavaj. Jag måste bara säga att något mera trvisamt, slitstarkt och praktiskt än jeans har jag aldrig haft på mig.

Länge leve jeansen!

English version

Today it is Friday and thus you can dress in jeans at my old work place. The rest of the workdays you have to dress in slacks with creases. I never understood why we could not dress in jeans all of the days in the week. All our contacts with outsiders were through phone or e-mail. It was only co-workers that saw us during the work day. Whatever, guess there is an explanation to that rule too.

Since I retired I really have not had anything else but jeans on every day. I noticed last time I was out shopping that almost everybody, old, young, female, and male were wearing jeans. I would say that at least 80% of the persons I saw were wearing jeans. Certainly, the fashion varied with broidery on the back pockets, different shades of blue,

fashion right with big holes on the knees and other places, and so on, but jeans it was.

When I grew up in Sweden it was not at all common to wear jeans. A least not in my circles. My first pair of jeans I bought when I met my wife at the beginning of the 70/ies and I still remember how upset my mother was over me wearing such clothing when other people saw me.

But, however now they are completely accepted, at least here in the US, except at my old work place Mondays, Tuesdays, Wednesdays, and Thursdays. By the way, I saw one of these TV-evangelists last Sunday that had blue jeans on. I just want to say that I have never worn anything more relaxing, durable, and practical than jeans.

Long live the jeans!

Allmänt

Dela

Erik Johansson

6 februari 2011 10:44

Hej gamle Sven,

Your comment on the use of jeans at work was interesting. I noted the same thing when I was with American Airlines in Tulsa in 1965 or thereabout. During normal office hours everyone were dressed up very neatly but, when staff came in on overtime, they wore their jeans. I always wondered why? Was it to show that they sacrificed their free time and demonstrated this by wearing jeans?

I quite liked Tulsa when I got to know it. I stayed at The Sandman Motel which was reasonably close to AA's Maintenance Centre. And close to a Shaky's where they served really good pizzas.

Says the even older Erik who still loves a good pizza.

Sudden

6 februari 2011 22:56

Hej Sven!

Jag har aldrig haft "tumme" med jeans, Det är något med min kropps form. Den passar inte i ett par jeans. Eller om det är tvärtom.

Här är tre bilder från sommaren 1953, där jag och lillbrorsan Mats och min kusin Leif (nu med en fin adress i Oskarsparken) bär jeans medans hans tvillingsystrar Margareta och Katarina bär kjol. Jag har mörkblå jympa-dojor tror jag. På en annan bild ser man att byxfickorna verkar "påsydda". Jag hade någon gång svarta jeans fast inte i äkta janstyg. Men nitarna var populära liksom de breda slagen som man anpassade efter sin benlängd.

http://larsan13.files.wordpress.com/2011/01/electra_albano_mats_leif_katarina_margareta_lars_juli_1953.jpg

http://larsan13.files.wordpress.com/2011/01/lars_electra_albano_1953.jpg

http://larsan13.files.wordpress.com/2011/01/mats_lars_teamracer_viking_snc3b6flingebacken_juni_1953.jpg

Jag hoppas bilderna går fram. Två av dem är tagna i södra Närke (Hammars kommun).

Det fanns en gång en svensk textil-industri och ett ledande företag var Algots som hade en slogan "Säg Algots - det räcker". Sedan företaget något snöpligt tillsammans med annan svensk textilinustri lagt ned verksamheten fick uttrycket en litet annorlunda klang sa' de mer sarkastiskt lagda.

Här ett klipp från en annan blogg:

Algots hade reklamsloganen Säg Algots, det räcker. Sen hade dom en slogan till, som löd: Jag går alltid i Algots byxor. Den kunde inte Kasinorevyn låta bli att göra ett revyskämt om. Så här gick skämtet:
Carl-Gustaf Lindstedt (eller vem det nu var) kommer in på scenen och säger:
- Jag går alltid i Algots byxor.
En stund senare kommer Minimal Åström in utan byxor och säger:
- Det är jag som är Algot.

Sudden

http://larsan13.wordpress.com

Den Gamle Emigrantenenen

7 februari 2011 16:22

Erik,

Åt du någonsin på någon Taco Bueno i Tulsa? Jag var assistant supervisor på den som låg på Admiral 1983. Förresten den "fast food" kedjan kanske inte fanns när du var där.

Sudden,

Vi har en likadan stol som syns i bakgrunden på första bilen på vår veranda. Den är inte vit utan bara lackad. Jag har för mig att typen heter Ariondack eller något liknande.

På tal om slogans så minns jag "Volvos värde varar". och "Alla använder Karlsons klister, utom jag, för jag är en åsna."

http://Dengamleemigranten.bloggplatsen.se

Erik Johansson

9 februari 2011 12:48

Hej Sven,

Sorry to disappoint you but, no, I never visited Taco Bueno in Tulsa. When I was thee I worked very long hours, normally from before 7 in the morning until 9 or 10 in the evening. Because of this I came to know the cleaner, a black and very friendly chap. We had short and very pleasant conversions every night when he came to clean my office. One day I told him that I was going to knock off early and leave before 9. I had earned an early night and a good steak for dinner, I thought. So, I asked my friend if he could recommend a good steak house. 'The best' he said – and I have forgotten the name of the place. He gave me the directions and that is where I went.

As in many bars and restaurants in America, the lights are dimmed to almost no light at all and coming in from the brightly lit car park I could see absolutely nothing when I came in. I just stood there to let my eyes get used to the darkness. Suddenly I heard a voice that I thought I recognized. The person guided me in to a table and when he came back after a short while I could see that it was my friend, the cleaner from AA. He obviously had two jobs, the one at AA and the one at the restaurant. 'I have ordered the steak you said you wanted' he told me.

It did not take long before the steak was brought in. The size of it!!! It totally covered the oversize dining plate and with it came a baked potato and a big, good salad. Somehow I managed to get a bottle of wine too although Oklahoma was half dry at the time. My friend told me that, if anyone asked, I would say that I had brought it with me.

After that first meal I became a bit of a regular at that steak house and these meals, with the odd pizza at Shaky's enjoyed with the honky-tonk piano entertaining me, kept me going.

Says Erik who enjoyed working with AA.

Den Gamle Emigrantenenen

9 februari 2011 16:08

Ja i dom trakterna, närheten till Texas, snålade dom inte på stek portionerna, såger en vegetarian som sett många stekar i sitt middagssällskap.

http://Dengamleemigranten.bloggplatsen.se

AMERIKABREVET Kapitel 12 240326

Kommentarer (0)

Av Sven O. Sjöstedt - Tisdag 26 mars 21:58

English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse. Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting. Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

AMERIKABREVET Kapitel 11 240316

Kommentarer (0)

Av Sven O. Sjöstedt - Lördag 16 mars 17:07

Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

AMERIKABREVET Kapitel 10 240311

Kommentarer (1)

Av Sven O. Sjöstedt - Måndag 11 mars 16:03

English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"? Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

AMERIKABREVET Kapitel 9 240304

Kommentarer (0)

Av Sven O. Sjöstedt - Måndag 4 mars 17:27

English after Swedish I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

AMERIKABREVET Kapitel 8 240227

Kommentarer (1)

Av Sven O. Sjöstedt - Tisdag 27 feb 17:08

English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva. Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...