English below the Swedish

Friskus har gått över Regnbågsbron. Trots intensivbehandling lyckades vi inte rädda Friskus liv. Hon led av en obotlig njursjukdom, som tog henns liv alldeles för tidigt. Friskus blev bara 7 år.

Friskus kom till oss en kall vinterdag. Hon höll till under våra fågelmatare och åt vad som föll ur dem. Vi tog hand om henne och tog henne ganska omgående till veterinären, som konstaterade att hon var havande, (vilket Chris tvivlade på), och att yttre delen av svansen var förfrusen. Han amputerade en del av svansen och sände hem henne med oss tillsammans med en mängd avmasknings- och avlusningsmedel och sträng befallning att ha henne i karantän. När medlen började verka visade det sig att det inte var några kattungar hon hade i magen, utan som Chris tidigare konstaterat, en kolossal mängd mask.

Efter en längre tids karantän, under vilken Chris och Friskus lekte med bollar och annat för att underhålla varandra, var hon så färdig att introduceras för våra övriga katter. Hon visade sig inte alls vara socialt lagd. Den ende hon kom någotsånär överens med var Fridolf, som gick före henne över Regnbågsbron i höstas. Vilket vi tror kan ha påskyndat hennes egen förtidiga bortgång.

Friskus och jag kom också överens förhållandevis bra. Vi hade våra små privata stunder tillsammans då jag till exempel lade handen på golvet och stack upp tummen. Då kom hon och gned sitt huvud mot tummen. Hon tyckte även om att "åka hiss". Innan jag lade mig på kvällen kom Friskus fram till mig och väntade tills jag böjde mig ner och snabbt lyfte upp henne över mitt huvud och så satte ner henne igen. När jag satte ner henne lade hon sig på sidan för att bli smekt.

När vi så lagt oss och Chris varit uppe under natten, skyndade sig Friskus att lägga sig på Chris' kudde. Då lade Chris helt sonika sitt huvud på Friskus och så somnade de båda.

Hur skall jag nu få min kvällsmotion och Chris högt nog under huvudet för att sova bra?

Friskus, vi saknar dig!

English version

Friskus has walked over the Rainbow Bridge. Despite intensive care we could not save the life of Friskus. She suffered from an untreatable kidney disease, which took her life way too early. Friskus was only 7 years old.

Friskus came to us a cold winter day. She was feeding on the ground under our bird feeders on the spill from the feeders. We took her in and fairly promptly took her to the veterinarian, who decided she was pregnant, (which Chris disputed), and that the tip of her tail had frostbite. He amputated a portion of the tail and sent her home with us together with a good supply of de-worming and flea medicine and gave us strict orders to keep her in quarantine. When the medicine started working it became clear that that she had no kittens in her stomach, but as Chris stated earlier, an awfully large quantity of worms.

After en extended time of quarantine, during which Chris and Friskus played ball and other games to keep each other entertained, she was ready to be introduced to our other cats. She turned out not to be very socialy inclined. The only other cat she accepted was Fridolf, who went before her over the Rainbow bridge last Fall. Which we believe might have hastened her way too early death.

Friskus and I also got along fairly well. We had our little private time together when I for example laid my hand on the floor with the thumb protuding. Then she came and rubbed her head against my thumb. She also liked to "ride the elevator". Before I went to bed in the evening Friskus came up to me and stod there until I bent down and quickly lifted her up over my head and then set her down again. When I put her down, she laid down on her side to be stroked.

When we finally had gone to bed and Chris been up during the night, Friskus hurriedly lay down on Chris' pillow. Then Chris just laid her head on top of Friskus and then they both fell asleep.

How am I now to get my evening exercise and Chris a high enough pillow under her head to sleep well?

Friskus, we miss you!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...