Sila mygg och svälja kameler är ett uttryck som har sitt ursprung, lik många andra, i Bibeln. Det betyder i stort sett att man bryr sig om detaljer och hakar upp sig på småsaker, men låter de stora problemen försvinna förbi utan att bry sig. Nu var det tvärt om med mig i går. När jag var ute och gick med hundarna så var det mygg jag svalde. Eller det kan ha varit en fluga, vad vet jag. Faktum är att jag i alla fall svalde ett levande flygfä. Det var mycket illa gjort av mig som ju är vegetarian. Men jag fick verkligen lida för det. Jag fick hosta så jag höll på att storkna, men inte tror jag att flygfäet kom upp igen. Det var verkligen tur att jag inte höll på med något viktigt, som att köra bil, för jag kunde inte koncentrera mig på något annat än att hosta intensivt, och var helt död för omgivningen. Det var också tur att jag krampaktigt höll i hundkopplet.

Nåväl, jag är inte ensam om att svälja flygfän. Hunden jag hade med mig, Francesca, har sedan barnsben nafsat efter flygfän och ibland även lyckats fånga något. Hon var ganska ung när hon fångade sin första geting i munnen. Det gick ganska illa, för getingen stack henne på insidan av läppen. Läppen svullnade upp till ofantliga proportioner och Francesca var verkligen miserabel i ett par dagar. Men inte lärde hon sig av sitt misstag. Nä, fortfarande, nu ett tiotal år senare, håller hom på att nafsa efter allt som flyger förbi. Men någon mer geting har det lyckligtvis inte blivit.

De enda som egentligen har rätt att fånga flygande insekter är i  min mening svalor och fladdermöss. Det finns ett annat ordspråk som heter: ”En svala gör ingen sommar”. Nu är det ledsamt nog så att jag inte sett en endaste en svala i vår. Vad betyder det då? Om en svala inte gör någon sommar, vad gör då ingen svala? Inte vet jag, men den som lever får se.