Nu är det mådag morgon igen och jag är hemma från jobbet igen. Nej, jag lider inte av solsting igen, även om det var en solig och fin dag igår. Nej i dag är det helgdag här i USA. Det är Memorial Day eller som det hette förr i tiden, Decoration Day. Det är ett uttryck som de äldre här fortfarande använder. Det är alltså den dag man speciellt minns de bortgångna och pryder gravar. Det har mer och mer blivit en patriotisk dag, med speciella hyllningar till de som dött i de olika krig som USA varit inblandat i. Vi kommer att hålla oss hemma hela dagen. Chris har mycket att läsa in inför de kommande tentorna och jag har en lång "Honey Do" lista att beta av. För den oinvigde så är det de listor som hustrur skriver åt sina män, fulla med saker som de vill ha utträttade, fönster putsade, rensning i blomrabatterna, fixa en krånglande tvättmaskin, rensa på vinden, och så vidare. Nu ser det ut att bli en fin dag i dag igen, så om det blir något gjort av de många punkterna uppräknade på Honey do listan, så blir det de som kan göras utomhus. Men först måste jag ju kolla alla de olika bloggar och websiter som skall besökas på datorn. Sen blir det Gevalia kaffe med chokladöverdragna donuts, varpå hundmotionering - och även viss motionering av mig för att rättfärdiga donutsen - följer. Sen får vi se om det blir någon tid över för andra aktiviteter före lunchen.

Oj- nu måste jag springa till fönstret!  - -  Jo, mycket riktigt, det var en formation av gamla militärflygplan som flög förbi på väg till en överflygning av någon militär begravningsplats i dag. Det blir mycket av sånt i dag.

Jag önskar er alla en fin Memorial Day

I går blev det rekordvärme. Det blev 95 grader varmt Farenheit och det var rekord för årstiden.

I dag är jag hemma från jobbet. Nej jag är inte sjuk, men det är min frus födelsedag. Vi har som vana att fira våra födelsedaga tillsammans, så även i år. Hur många år Chris fyller i dag vet jag inte, för det är många år sedan hon nådde den ålder där kvinnans födelsedagar vänder. De blir ett år yngre varje år i stället för ett år äldre.

Vi har just firat med en morotstårta från Whole Foods till födelsedagskaffet nu på morronen. Till eftermiddagskaffet blir det nog som vanligt chokladöverdragen donut, hoppas jag.

I födelsedagspresent fick hon bland annat en ny mobiltelefon med så mycket finesser på att jag har vägrat att släppa den ifrån mig. Jag håller på att fundera ut hur kameran på den funkar, hur man kan koppla in sig på internet, vad "Bluetooth" är för något och vilken rington hon vill ha.

I och för sig lämnar det henne i fred att fortsätta med sina intensivsudier även i dag. Hon är ju numera en 2L - andra årets Law Student.

Bland de andra presenterna hon fick var ett par presentkort på den stora bokhandelskedjan Barnes & Noble. Ett större kort för att köpa böcker för och ett mindre för att använda på det Starbucks konditori som finns inrymt i bokhandeln.

Nu måste jag snart slita mig från datorn och den nya telefonen, för vi köpte nämligen sex tomatplantor på Whole Foods i går också och jag måste se till att få dem i jorden. De såg nämligen lite ledsna ut närjag såg dem i morse när jag rastade hundarna. De skall planteras i ett nätinhägnat land med nättak. Visserligen delar vi medoss av våra "rikedomar" till naturen, men tomaterna som eventuellt kommer på dessa plantor vill vi ha för egen förbrukning, om det nu kommer några tomater. Förra året hade vi fyra plantor och de producerade hela 64 fullgoda tomater, samt några sämre. De plantorna hade vi betalat fem dollar stycket för, men tomaterna blev ju billiga, ungefär 35 cent stycket. Om vi skulle ha köpt organiskt odlade tomater i affären hade vi fått betala två dollar stycket för dem. Årets plantor fick tre för tio dollar, så får se hur kvaliten är på dom.

Nu har jag tappat tråden alldeles. Vad jag ville ha sagt med den här bloggen var: Grattis på födelsedagen, Chris! 

Sila mygg och svälja kameler är ett uttryck som har sitt ursprung, lik många andra, i Bibeln. Det betyder i stort sett att man bryr sig om detaljer och hakar upp sig på småsaker, men låter de stora problemen försvinna förbi utan att bry sig. Nu var det tvärt om med mig i går. När jag var ute och gick med hundarna så var det mygg jag svalde. Eller det kan ha varit en fluga, vad vet jag. Faktum är att jag i alla fall svalde ett levande flygfä. Det var mycket illa gjort av mig som ju är vegetarian. Men jag fick verkligen lida för det. Jag fick hosta så jag höll på att storkna, men inte tror jag att flygfäet kom upp igen. Det var verkligen tur att jag inte höll på med något viktigt, som att köra bil, för jag kunde inte koncentrera mig på något annat än att hosta intensivt, och var helt död för omgivningen. Det var också tur att jag krampaktigt höll i hundkopplet.

Nåväl, jag är inte ensam om att svälja flygfän. Hunden jag hade med mig, Francesca, har sedan barnsben nafsat efter flygfän och ibland även lyckats fånga något. Hon var ganska ung när hon fångade sin första geting i munnen. Det gick ganska illa, för getingen stack henne på insidan av läppen. Läppen svullnade upp till ofantliga proportioner och Francesca var verkligen miserabel i ett par dagar. Men inte lärde hon sig av sitt misstag. Nä, fortfarande, nu ett tiotal år senare, håller hom på att nafsa efter allt som flyger förbi. Men någon mer geting har det lyckligtvis inte blivit.

De enda som egentligen har rätt att fånga flygande insekter är i  min mening svalor och fladdermöss. Det finns ett annat ordspråk som heter: ”En svala gör ingen sommar”. Nu är det ledsamt nog så att jag inte sett en endaste en svala i vår. Vad betyder det då? Om en svala inte gör någon sommar, vad gör då ingen svala? Inte vet jag, men den som lever får se.

För en tid sedan var jag på ett finansseminarium där man bland annat underströk vikten av att bolag diversifierar sin verksamhet. Man menade att om en del av verksamheten går dåligt kan man omfördela resurserna till en annan sektor som just då går bättre. Det var en sådan där uppsättning där man involverade åhörarna till att aktivt delta i seminariet och när man frågade om någon hade ett bra exempel på ett företag med diversifierad verksamhet pep jag upp och sade Nokia. De flesta andra protesterade och påstod att Nokkia verkligen var enkelriktat och bara rörde sig inom telefonbranchen, varpå jag kunde replikera att de verkligen var diversifierade och producerade en mångd olika artiklar. De har under åren ägnat sig åt alltifrån gummistövlar till just mobiltelefoner. Nokia har producerat bland annat, papper, man startade faktiskt som pappersbruk, bildäck, gummistövlar, generatorer, kablar, gasmasker för finska armen, kommunikationsutrustning och mycket mera. Nokia grundades år 1865 av Fredrik Idestam.

När vi hjälpte min svärmor på hennes lilla gård norr om Vasa i Finland hade jag många par Nokiastövlar. De sista paren åkte med över hit till USA och det var inte länge sedan jag gick i Nokiastövlar och hade en Nokiatelefon i fickan.

Tala om diversifiering.

Med anledning av bilsnacket i kommentarerna till tidigare blogg känner jag mig manad att skriva lite om min första bil.

 Jag tog körkort redan på vänstertrafikens tid i Sverige, men egen bil skaffade jag inte förrän vi flyttade över pölen. Det var 1983 som vi kom på att vi behövde en bil. Vi bodde då i Oklahoma och gick till en närbelägen begagnad bilhandel som låg i den lilla staden Jenks och hette Maranatha Motors. Det lät ju tryggt på något sätt. Det bästa vi hade råd med då var en Plymoth Valiant av 1975 årsmodell, med automatväxel och luftkonditionering.  Den var silvergrå i färgen med vinrött tak och vinröd klädsel. Hade nog varit en tjusig bil en gång i tiden. Ingen rost hittade vi, men däremot en liten sticker som sade att bilen tillhört Air Force i Arizona någonstans. Det var förmodligen anledningen till frånvaron av rost.  Efter en kort provtur runt kvarteret slog vi till, men redan på vägen hem insåg jag att motorstyrkan var i kraftigaste laget. Varje gång  jag startade efter att ha stannat vid rött ljus, släppte hjulen väggreppet och det blev en riktig rivstart. När vi kommit hem öppnade jag motorhuven och vad hittade jag där?! Jo, en åttacylindrig motor. Inte underligt att starterna blev lite häftiga. Med en sån motor slukade bilen ganska mycket bensin, men det gjorde inte så mycket för i Oklahoma var bensinen billig i början av 80-talet. Det stod oljepumpar och nickade upp och ner på var och varannan äng.

Den bilen tjänstgjorde i många år. Även sedan vi flyttat till Minnesota. Men där hände det sig en gång i början på 90-talet att en medtrafikant inte stannade vid rött ljus och vi körde rakt in i sidan på den bilen med god fart. Vår bil fick en hel del skador, kylaren punkterad, ramen sne osv. Verkstan och försäkringsbolaget klassade ut bilen, men vi var så fästa vid bilen att jag på egen hand började lappa ihop den igen. Jag fick den i kördugligt skick. I stort sett det enda jag inte kunde fixa var den snea ramen, varför vi liksom färdades i sidled hela tiden. Däcken slets ojämt bland annat. Eftersom bensinen började bli allt dyrare och bilen gammal, så tog vi till slut det svåra beskedet att byta bil. Det blev en gul på gränsen till orange Ford Pinto stationsbil med imiterade träpaneler på sidorna som blev vår nästa bil. Den har sin egen historia, men det får bli en annan gång.

Det blev en kort sommar. I morse var det bara knappt åtta grader varmt Celcius. På vägen till jobbet möttes jag av ett iskallt regn. Metereologerna varnar även för nattfrost till helgen och har utlovat snö, som kommer att ligga kvar på marken. Det kan bli upp till 3 centimeter snö på marken innan det smälter igen. Tur att vi inte hunnit lägga vinterkläderna i malpåse än. Och att jag varit så lat att jag inte ställt undan snöskyffeln än. Våren var extremt varm, men nu har det som sagt redan vänt igen, om man får tro metereologerna. Ja, se där får man för att man bor i svenskbygderna i norra USA. Vi har drömmar om att flytta till varmare trakter när jag pensionerar mig, men med alla djuren och svårigheten att sälja huset så förblir det tills vidare enbart en dröm.  Men drömma får man väl i alla fall!