English below the Swedish,

Tiden rusar iväg och vi kan inte annat än följa med hur gärna vi än vill hoppa av och stanna i det förgångna. I alla fall så är det nu ett år sedan jag ingick i pensionärsstadiet. Ett år som har inneburit lättnader och svårigheter, glädjeämnen och sorger. Precis som alla andra år.

Inte har jag hunnit en bråkdel av allt jag hade planerat att uträtta. Jag hoppas dock att jag har givit Chris lite mera läsro genom att motionera hundarna och hjälpa till med kattservicen.

I övrigt så säger fotot ovan mer än vad tusen ord kan berätta om mitt pensionärsår, avstressat, i harmoni med djur och natur, kontakt med hela världen genom en liten svart låda, lugnt och avkopplat i ledig klädsel.

Det enda jag vet säkert är att pensionen inte har räckt till för våra utgifter, inte minst avbetalningarna på huslånet. Nu har jag dessutom snart gjort slut på min pensionsfond. Alltså, så fort Chris är färdig med sina sluttentor i oktober måste jag ge mig ut och söka jobb igen. Det skall bli intressant och spännande. Chris kommer naturligtvis att dra sitt strå till stacken, men jag räknar med att det kan ta längre tid för henne att finna rätt jobb.

Jag fick alltså lite över ett år som pensionär, och det är jag glad för. Men säg den glädje som varar.

English Version

Time rushes by and we can do nothing but tag along. how much we ever want to jump ship and stay in the bygone. Whatever, it is now one year since I became a pensioner. One year with easy going and difficulties, happiness and sorrows. Just as all other years.

I have only been able to accomplish a fraction av all I had planned. However I hope I have given Chris a little more time for studies by exercising the dogs and help out with the cat service.

However, the photo above says more than one thousand words can tell about my year as retiree, stress free, in harmony with animals and nature, in contact with all of the world through a black box, calm and easy in casual clothing.

The only thing I know for sure is that the Social Security payments have not been enough to cover our expenses, especially not our mortgage. In addition I have soon used up all the money I had in my 401k. Thus, as soon as Chris is done with her finals in October I have to go out an look for jobs again. It will be interesting and exciting. Chris is of course going to pull her weight, but I assume it will take her longer to find the right job.

Thus I was given little more than a year as pensioner, and I am happy for that. But tell me what happiness lasts for ever. ,