English below the Swedish,

För mig är ordet ogräs lika med maskrosor. De kommer upp överallt och står och skriker som gula utropstecken mitt i den gröna harmoniska texten. Normalt gör jag så lite ingrepp i naturen som möjligt och rensar alltså endast bort de maskrosor som växer mitt i en rabatt eller klunga av andra blommor.

Jag har läst någonstans att maskrosen är en av de 15 viktigaste vilda växterna i en överlevnadssituation. Roten innehåller mycket kolhydrater, men bör kokas innan förtäring. Bladen, som har en hög halt av C-vitamin, kan däremot ätas råa. De späda bladen kan med fördel användas i sallader. Roten kan rostas till kaffesurrogat. Av blommorna kan man göra maskrosvin. Dessutom ger maskrosorna varje år stora mängder av honung eftersom de är populära bland bin och humlor och har god kvalite på nektar och pollen.

När jag har letat information om maskrosor, så har jag hittat övervägande positiv information, liknande exemplen ovan. Jag kanske måste ompröva min inställning att ogräs är lika med maskrosor.

Finns det förresten egentligen något ogräs? Är inte allt som växer på fel ställe ogräs? Och allt annat vackert och nyttigt? Även maskrosen!

Jag tror jag instämmer med trubaduren Carl Anton, där han i sin visa "Om maskros och tjärdoft" bland annat sjunger "Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. Men det är så skönt att sitta och minnas, små solar i gräset när sommarn är slut..."

Länge leve maskrosen!

English Version

To me the word weed is synonymous with dandelions. They appear everywhere and stand there screaming like yellow exclamation marks i the midst of the green harmonically text. Normally I disturb nature as little as possible and thus weed out only the dandelions that are growing in a flower bed or in the midst of a group of other flowers.

I have read somewhere that the dandelion is one of the 15 most important wild plants in a survival situation. The root contains a lot of carbohydrates, but should be boiled before eating. The leaves, which are rich in vitamin C, can however be eaten raw. The young leaves .can preferably be used in salads. The root can be roasted and used as coffee surrogate. The flower can be used for dandelion vine. In addition the dandelions every year are the source for large quantities of honey as they are popular amongst honey bees and bumble bees and has nectar and pollen of high quality.

When I have been researching the dandelion, I have found mostly positive information, as per the exsamples above. Maybe I have to re-think my opinion that a weed is equal to dandelion.

Is there actually such a thing as a weed? Is not everything that is growing in the wrong spot weed? And everything else beautiful and useful? Even the dandelion!

I think I agree with the Swedish troubadour Carl Anton, when he sings in his song titled "About dandelions and the smell of tar": (My free translation) "I leave all my dandelions alone, even though I know they are called weeds and should be eliminated. But it is so nice to sit and remember, small suns in the grass when the summer is over..."

Long live the dandelion!

 

Lars Sundin

12 maj 2012 00:39

Ett vackert ord, dandelion,av franskans ord lejontand ("dent de lion" eller något sådant)

Ray Bradbury har skrivit om maskrosvin i sin poetiskt fantasifulla stil. Det är nu nog över 40 år sedan jag läste honom. Det har sagts att han var rädd att flyga så man kunde inte ge honom Nobelpriset, han hade inte kunnat komma till prisutdelningen.

På svenska har vi ju en blomma som heter "lejontand" hur den nu ser ut.

En amerikansk vän visade i ett mail en bild av en blomma som tydligen hette "bleeding heart" och som svenska kallas "löjtnantshjärta". Också litet romatiskt (löjtnant Sparre och Elvira Madigan exempelvis).

Tydligen finns även det mer prosaiska namnet "Dutch trousers"!

http://larsan13.wordpress.com

 

dengamleemigranten

12 maj 2012 17:59

Hej, Sudden,

Jag kommer med anledning av lejonytnad att tänka på att det finns en blomma som heter kärringtand, och på tal om löjtnant så finns det kungar också bland blommorna, Kung Karls Spira.

Kunde inte Ray Bradbury, var han nu än bodde, ta båten eller tåget till Sverige? Måste man förresten vara närvarande vid Nobelprisutdelningen? Jag har för mig att någon, politisk fånge, eller liknande fick fredspriset och någon accepterade det i hans ställe.

http://dengamleemigranten.bloggplatsen.se

 

Lars Sundin

12 maj 2012 19:59

Hej Sven!

Att Bradburys rädsla för att flyga skulle ha hindrat honom att få nobelpriset var nog menat mest på skoj. (Det är ju många pristagare som inte kunnat eller inte velat närvara vid prisutdelningen.) Det var länge sedan jag läste om detta hinder. För övrigt är han väl nu litet överspelad, och så anses han ju vara en science-fiction-författare och det smäller inte så högt.

Han har förresten visst lite svenskt påbrå.

http://www.keepingthedoor.com/2009/10/18/how-ray-bradbury-overcame-fear-of-flying/

http://larsan13.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...