English below the Swedish,

Att skriva, eller att inte skriva, ja se det är frågan som Shakespeare skulle ha ställt den.

Jag har alltid tyckt om att skriva. Under många år skrev jag ett kåseri på svenska för Svenskamerikanska tidningar, Nordstjernan-Svea, Swedish Press och andra varje vecka. Jag har även flera halvfärdiga bokmanus liggande.

Att skriva en blogg har gett mig mycket tillfredsställelse, men orken och lusten tog helt plötsligt slut. Men nu efter ett litet uppehåll skall jag börja så smått igen. Inte minst sen jag hört från tre personer på 6900 kilometers avstånd från mig, en person på 80 kilometers avstånd och slutligen en på bara några centimeters avstånd, att de saknar mina skriverier.

Jag tänker börja lite försiktigt och hoppas få till några rader varje vecka och hoppas även att min läsekrets så sakteligen kommer tillbaka.

Vi hörs

Den Gamle Emigranten

English version,

To write, or not to write, yes that is the question as Shakespeare should have asked it.

I have always liked to write. For many years I wrote a column in Swedish for Swedish-American newspapers, Nordstjernan-Svea, Swedish Press, and other every week. I even have a few not finished book manuscripts around here.

Writing a blog has given me much satisfaction, but my strength and drive just suddenly disappeared. But now after a short rest, I am going to begin writing the blog again. I got a push to do so by hearing from three persons who live at a distance of 4300 miles away from me, one person 50 miles away, and finally one person just a few inches away, saying that they miss my writing.

I am going to start out again very carefully and hope to be able to write a few lines every week. I also hope my faithful readers will be back over time.

See you

The Old Emigrant

English below the Swedish,

Francesca har lämnat oss! Hon var vår troga hund och vän i 14 år i medgång och i motgång, i solsken och i regnväder. Hon var alltid vid vår sida. Så mycket och nära att hon till och med diagnostiserades att lida av "separation anxiety". Saknaden är fruktansvärt stor.

Vi fortsätter rutinmässigt att göra iordning mat åt två hundar, att titta i hennes favoritstol och när den är tom undra var hon lagt sig i stället, att planera motionsrundor för båda hundarna och liknande. Chocken när det går upp för oss att hon inte finns här hos oss längre är smärtsam.

Francesca charmade alla. Här är ett litet exempel bara som just rinner upp i mitt minne. Dalmatiner är ju förknippade med brandstationer och brandbilar. Vi ville gärna ha några foton av Francesca i den miljön, så vi gick med henne till den lilla lokala brandstationen som inhyste en brandbil och en ambulans. Vi blev väl mottagna och fick naturligtvis komma in och fota Francesca i olika situationer i och runt brandbilen. När vi höll på som bäst gick brandlarmet. Vi skyndade oss ut med Francesca och stannade till på trottoaren utanför brandstationen. När brandbilen en mycket kort stund senare kom ut ur brandstationen med blinkande ljus och tjutande sirener och svängde förbi oss ut på gatan stack några av branmännen ut sina aramar genom de nedrullade fönstren på brandbilen och vinkade åt Francesca.

Francesca har under en tid lidit av stelhet i benen och andra ålderskrämpor, men har trots det tagit dagliga promenader med oss. Vi vill hoppas och tro att hon satte lika stort värde på oss som vi satte på henne. Vår gemenskap var mycket intensiv och därför är saknaden så mycket större.

Vi tror dock att vi får ses en gång igen. Vad vore väl Himlen om inte våra käraste husdjur återförenades med oss där. På återseende, Francesca!

English Version

Francesca has left us! She was our faithful dog and friend for 14 years in happiness and in sorrow, in sunshine and in rain. She was always at our side. So often and close that she even was diagnosed to have separation anxiety. We miss her terribly.

We continue routinely to prepare food for two dogs, to look in her favorite chair and when it is empty wonder where she lay down instead, to plan exercise walks for both dogs, and so on. The chock when it dawns on us that she is not here any longer is painful.

Francesca charmed everybody. Here is a simple example that I just remembered. Dalmatians are associated with fire stations and fire trucks. We wanted to have a few pictures of Francesca in that environment, and walked to the neighborhood fire station that housed one fire truck and one ambulance.

We were welcomed in to take pictures of Francesca in different poses on and around the fire truck. Suddenly the fire alarm sounded. We hurried out with Francesca and stopped on the sidewalk just outside the fire station. When the fire truck a few moments later departed the fire station with flashing lights and sounding sirens and turned out on the street in front of us, some of the firemen stretched out their arms through the open truck windows and waved to Francesca.

Fourteen years is an dignified age for a Dalmatian. Their normal lifespan is 10 - 13 years. Francesca has for some time been bothered by stiff joints and other old age ailments, but has despite those taken daily walks with us. We hope and believe that she liked us as much as we liked her. Our friendship was very intense and thus the loss is so much greater.

However, we believe that we will see each other again in the future. What would Heaven be like if our beloved pets would not join us there. See you again, Francesca!

English below the Swedish,

Stängt tills vidare.

Just nu springer livet ifrån mig. Och hur fort jag än springer, hinner jag inte ifatt. Jag har varken tid, ork, eller inspiration att hålla en blogg levande, hur mycket jag än tycker om att skriva.

Jag hoppas kunna öppna den stängda dörren så småningom igen.

Tills dess vill jag bara tacka er mina trogna läsare och önska er en fin vår.

As Ever

Den Gamle Emigranten

SvenDaSvede@aol.com

English version

Closed until further notice.

Right now life is running away from me. And how fast I ever run, I can not catch up. I do not have time, energy, or inspiration to keep a blog alive, even though I enjoy writing.

I hope to be able to open the closed door again sometime in the future.

Until then I just want to thank you, my faithful readers and wish you a nice Spring.

As Ever

Den Gamle Emigranten

(The Old Emigrant)

SvenDaSvede@aol.com

English below the Swedish

Friskus har gått över Regnbågsbron. Trots intensivbehandling lyckades vi inte rädda Friskus liv. Hon led av en obotlig njursjukdom, som tog henns liv alldeles för tidigt. Friskus blev bara 7 år.

Friskus kom till oss en kall vinterdag. Hon höll till under våra fågelmatare och åt vad som föll ur dem. Vi tog hand om henne och tog henne ganska omgående till veterinären, som konstaterade att hon var havande, (vilket Chris tvivlade på), och att yttre delen av svansen var förfrusen. Han amputerade en del av svansen och sände hem henne med oss tillsammans med en mängd avmasknings- och avlusningsmedel och sträng befallning att ha henne i karantän. När medlen började verka visade det sig att det inte var några kattungar hon hade i magen, utan som Chris tidigare konstaterat, en kolossal mängd mask.

Efter en längre tids karantän, under vilken Chris och Friskus lekte med bollar och annat för att underhålla varandra, var hon så färdig att introduceras för våra övriga katter. Hon visade sig inte alls vara socialt lagd. Den ende hon kom någotsånär överens med var Fridolf, som gick före henne över Regnbågsbron i höstas. Vilket vi tror kan ha påskyndat hennes egen förtidiga bortgång.

Friskus och jag kom också överens förhållandevis bra. Vi hade våra små privata stunder tillsammans då jag till exempel lade handen på golvet och stack upp tummen. Då kom hon och gned sitt huvud mot tummen. Hon tyckte även om att "åka hiss". Innan jag lade mig på kvällen kom Friskus fram till mig och väntade tills jag böjde mig ner och snabbt lyfte upp henne över mitt huvud och så satte ner henne igen. När jag satte ner henne lade hon sig på sidan för att bli smekt.

När vi så lagt oss och Chris varit uppe under natten, skyndade sig Friskus att lägga sig på Chris' kudde. Då lade Chris helt sonika sitt huvud på Friskus och så somnade de båda.

Hur skall jag nu få min kvällsmotion och Chris högt nog under huvudet för att sova bra?

Friskus, vi saknar dig!

English version

Friskus has walked over the Rainbow Bridge. Despite intensive care we could not save the life of Friskus. She suffered from an untreatable kidney disease, which took her life way too early. Friskus was only 7 years old.

Friskus came to us a cold winter day. She was feeding on the ground under our bird feeders on the spill from the feeders. We took her in and fairly promptly took her to the veterinarian, who decided she was pregnant, (which Chris disputed), and that the tip of her tail had frostbite. He amputated a portion of the tail and sent her home with us together with a good supply of de-worming and flea medicine and gave us strict orders to keep her in quarantine. When the medicine started working it became clear that that she had no kittens in her stomach, but as Chris stated earlier, an awfully large quantity of worms.

After en extended time of quarantine, during which Chris and Friskus played ball and other games to keep each other entertained, she was ready to be introduced to our other cats. She turned out not to be very socialy inclined. The only other cat she accepted was Fridolf, who went before her over the Rainbow bridge last Fall. Which we believe might have hastened her way too early death.

Friskus and I also got along fairly well. We had our little private time together when I for example laid my hand on the floor with the thumb protuding. Then she came and rubbed her head against my thumb. She also liked to "ride the elevator". Before I went to bed in the evening Friskus came up to me and stod there until I bent down and quickly lifted her up over my head and then set her down again. When I put her down, she laid down on her side to be stroked.

When we finally had gone to bed and Chris been up during the night, Friskus hurriedly lay down on Chris' pillow. Then Chris just laid her head on top of Friskus and then they both fell asleep.

How am I now to get my evening exercise and Chris a high enough pillow under her head to sleep well?

Friskus, we miss you!

English below the Swedish,

När hade du en slips runt halsen senast? Varje gång jag hämtar något i klädgarderoben ser jag en del av min slipssamling. Det är de "finare" som jag hängt upp där. Sen har jag minst dubbelt så många fler i en låda någonstans.

Nu är det många år sedan jag hade slips varje dag. Det var när man hade slipstvång på jobbet. För några år sedan slopades det och sen dess har jag, vad jag kan komma ihåg, bara haft slipsen enda gång och det när jag svors in som amerikansk medborgare. Vid det tillfället bar jag naturligtvis slipsen med de amerikanska och svenska färgerna, ränder med rött, blått och vitt och ränder med gult och blått

Jag har verkligen många fina slipsar i min samling. Slipsar med katter på, slipsar med Dalmatiner på, slipsar med ånglok på, slipsar med svenska flaggor på.

Faktiskt tror jag att jag skulle vilja klä upp mig vid något tillfälle och knyta en slips runt halsen. Frågan är bara vilken slips. Slipsen kan vara ett samtalsämne. Slipsen kan visa vem du är. Slipsen kan förmedla dina värderingar.

Alltså om du tittar på min slipssamling nedan, kan du då säga vem jag är?

English version

When was the last time you wore a necktie? Every time I go to get something from our walk in closet I see part of my necktie collection. It is the "nicer" ties hanging there. Then I have at least twice as many more in a box somewhere.

Now many years have gone by since I wore a necktie every day. It was when there was a dress code at work that required necktie. It was changed some years ago, and since then I have, what I can remember at least, only been wearing necktie at one occasion and that was when I was sworn in as a US Citizen. Then I of course wore the necktie with the American and Swedish colors, stripes with red, blue and white and with stripes with yellow and blue.

I really have many nice neckties in my collection. Neckties with cats on, neckties with Dalmatians on, neckties with steam engines on, neckties with the Swedish flag on.

Actually I think I would like to dress up at some occasion and put a necktie around my neck. The question is only which of the neckties. The necktie can function as a discussion topic. The necktie can show who you are. The necktie can convey your priorities.

Thus, if you look at my collection of ties in the picture above, can you then tell who I am?

English below the Swedish.

Att heta Friskus och vara allvarligt sjuk går inte riktigt bra ihop. Men det är ledsamt nog vad som hänt våran katt Friskus.

För någon vecka sedan märkte vi att hon åt allt sämre och för några dagar sedan vägrade hon totalt att äta. Chris tvångsmatade henne i två dagar med hopp om att det var något övergående, men när hon inte visade några tecken till bättring tog vi henne till veterinären. Man tog prover på blod och urin och i lördags ringde veterinären och sade att Friskus hade allvarliga njurproblem. Jag fick komma in på lördag eftermiddag med Friskus, trots att kliniken var stängd och få medicin och dropp samt en instruktion om hur man skall ge dropp till en katt.

Nu har vi gett dropp i ett par dar, med en hemmagjord droppställning av en golvlampa och en klädhängare, som synes på bilden, men ledsamt nog har vi inte sett någon bättring. Veterinären säger att enda sättet för Friskus att bli frisk är att hon får en njurtransplantation. Hur mycket vi än älskar våra husdjur, så tror jag inte att vi är mogna för organtransplantationer på dem. Vi fortsätter med droppet och den övriga medicineringen en tid och ser hur det går.

Så länge det finns liv finns det hopp.

English version

To have a name like Friskus (Healthy) and be seriously ill is not a good combination. But sorry to say, that is what has happened to our cat Friskus.

A week or so ago we noticed that she ate less and less and some days ago she stopped eating completely. Chris forcefed her for two days, hoping it was something temporary, but when she did not show any sign to recover we took her to the veterinarian. They drew samples of blood and urine and last Saturday the veterinarian called and told us that Friskus had serious kidney problems. I had to come in with her on Saturday afternoon, even though the clinic was closed to get medicine and a demonstration on how to administer subcutaneous fluids to a cat.

Now we have administered subcutaneous fluids for a couple of days, using a homemade drip bag holder consisting of a floor lamp and a coat hanger, as you can se in the picture, but unfortunately we have not seen any improvement. The veterinarian says that the only way to cure Friskus completely is to have a kidney transplant. How much we ever love our animals, I do not think we are ready to go through a kidney transplant on any of them. We continue administrating subcutaneous fluids and giving the other medicine for a while and see how it works out.

As long as there is life there is hope.

English below the Swedish,

För en vecka sedan fick vi ett e-mail från American Airlines med uppgift om en flygbiljett till Detroit. Ingen av oss hade beställt någon sådan, men nyfikna som vi var så öppnade vi bilagan för att se vad det hela rörde sig om. Men se det skulle vi aldrig ha gjort! Vi fick ett virus i datorn och allt bara låste sig. Ingenting vi gjorde hjälpte. Det var bara att ta datorn under armen och åka till Best Buy.

Best Buy är en affärskedja som specialicerat sig på elektronik och teknik. De har allt ifrån det senaste i GPS och mobiltelefonbranchen till tvättmaskiner. Men vad de är mest kända för är deras problemlösargrupp och reparationsavdelning som kallas Geek Squad, och det var alltså dem jag sökte upp. De kunde verifiera vårt antagande att vi fått ett virus i datorn och tog in den för behandling.

Tre dar senare kunde jag hämta ut datorn igen. Den var som ny, men det bästa var att geekarna hade lyckats spara alla foton, utkast, och annat personligt vi hade på datorn när de tog bort viruset. Bra gjort, sade jag och dessutom hade jag tidigare tagit en slags datorförsäkring, så hela operationen var gratis. Det var bara irritation, obehag och lite tid erfarenheten kostade mig.

English Version.

A week ago we got an e-mail from American Airlines with information about an airline ticket to Detroit. Neither of us had ordered any ticket, but curious as we were, we opened the attachment to see what it all was about. But that we should not have done! We got a virus in the computer and everything just locked up. Nothing we did helped. It was only to take the computer under the arm ang go to Best Buy.

Best Buy is a chain of stores which is specialized in the electronic field and technical field. They have everything from the latest in GPS and mobile phones to washing machines. But what they are best known for is their problem solving and repair group called the Geek Squad, and thus it was them I visited. They could verify our suspicion that we got a virus in our computer and they took it in for repair.

Three days later I could I could pick up the computer again. It was like new, but the best was that the Geeks had succeeded in saving all the photos, drafts, and other personal items we hade stored in the computer when they removed the virus. Good job, I say and in addition I earlier taken out some kind of computer insurance, so the whole operation was for free. The only cost to me was irritation, uneasiness, and time. .

English below the Swedish,

Jag har inte många tänder kvar i min mun, men jag har tandvärk i en av de få som fortfarande sitter där. Och det kan jag fösäkra er att det gör lika ont att ha tandvärk i sin sista tand som i den första. Om inte värre!

Det här med tandvärk kommer mig osökt att tänka på en av mina gamla (numera pensionerad) tandläkare här i USA. Han hette Bjorndahl och var Norskättling, och mycket stolt över det dessutom. Vid ett tillfälle bad man honom att komma och slipa ner de stora hörntänderna på en av gorillorna på Como Zoo, vilket han gärna gjorde. Nästa gång jag kom på besök hos honom sade han: "Du ser att jag är inte småaktig av mig. Det är ingen skillnad om mina patienter är gorillor eller svenskar".

Nu har tandvärken lättat lite. Jag har tagit till en amerikansk huskur. Jag har dabbat den onda tanden och tandköttet med utblandat extrakt av Clove oil (olja från pressad kryddnejlika). Det hjälper riktigt bra. Kan rekommenderas!

English version

I do not have many teeth left in my mouth, but I have toothache in one of the few I have left. And I can assure you that it hurts as much to have toothache in your last tooth as in your first. If not worse!

Toothache makes me remember one of my old (he is now retired) dentists here in the US. His name was Bjorndahl and he was of Norwegian descent, and very proud of that fact. At one occasion he was asked to grind down one of the large teeth in the mouth of a gorilla at Como Zoo, which he gladly did. Next time I visited him, he said: "You see, I can work on anybody. There is no difference if my patient is a gorilla or a Swede."

The toothache has eased up a little. I have used an American home remedy. I have applied diluted Clove oil extract on the tooth and the gum. It really helped. I can recommend it!