För den oinvigde ser rubriken ut som en formel av något slag, men se det är det inte. Det är beteckningen på en 75 åring.
Ett 75 årigt flygplan. Det är Douglas DC3 Dakota som fyller 75 år. Den militära versionen har beteckningen C47. Alla i åtminstone min generation och några år på båda sidor om den har sett, hört, eller till och med flugit med en DC3a. Det var ett dominerande och banbrytande flygplan under många decenier.
I Sverige finns det fortfarande ett flygande exemplar av DC3an. Det har döpts till "Daisy" och ägs av föreningen Flygande Veteraner http://www.flygandeveteraner.se/
För att fira jubilaren,, DC3-C47 har en förening som heter The Last Time http://www.thelasttime.org/ anordnat festligheter i samband med årets flygshow i Oshkosh, Wisconsin, USA. Man kommer bland annat att organisera en formationsöverflygning med flygplanstypen. Intresset och deltagarntalet har blivit så överväldigande att man måst begränsa antalet deltagande flygplan av typen DC3/C47 till 40. Man räknar med att det kommer att finnas ett 50-tal DC3/C47-or totalt på Oshkosh.
Det är ganska fantastiskt tycker jag, som fortfarande har tio år kvar till 75-årsdagen
PS: Formationsflygningen kommer att äga rum den 26:e juli 2010. Här är en länk till flygshowen för den som är intresserad http://www.eaa.org/airventure/
Två DC3-or
Ingwar
11 mars 2010 19:02
DC3 var den första flygplanstyp jag flög med. Det var i juni 1955 på en skolresa från Stockholm - Bromma till Visby. En stor händelse för en 12-åring. Planet tillhörde SAS och jag kommer fortfarande ihåg lutningen på golvet i kabinen. DC3 har ju inget noshjul och flygplanskroppen lutar ganska mycket bakåt när planet står på marken. När man klev ombord baktill så var det därför en skaplig uppförsbacke när man gick framåt i kabinen. Återresan skedde dock inte i någon DC3 utan i en av Transairs Curtiss-Wright CW-20 (C46 Commando var den militära benämningen).
Sudden
11 mars 2010 19:31
Hej Sven! I Sverige finns faktiskt två flygande DC-3; den andra är Åke Janssons Kongo-registrerade 9Q-CUK. Se exempelvis http://www.vallentuna-aviators.se/aktuellt.shtml Några år bar den den vitsiga registreringen ES-AKE. Ett tag befarades att den skulle försvinna från Sverige.
(Det finns en flygande DC-3 i vart och ett av våra närmaste 3 grannländer om jag inte tar fel.)
Min första flygning i trafikplan skedde också på sträckan Visby-Bromma fast åt andra hållet. Det var i en SAS Metropolitan hösten 1963 och jag hade haft permission över helgen från KA 3 i Fårösund. (Jag tror jag tagit färjan vägen hem.) Det var först på 90-talet jag upplevde det lutande golvet, då i DC-3 eller om det var i en Ju-52. Förvånande obekvämt var det hur som haver, för jag var ju då ganska van vid att åka i trafikplan med noshjul. Man fick tänka sig för när man skulle gå ut ur planet.
I maj 2003 reste jag med Daisy till Helsingfors (flygdag på Malms flygplats). Vid avfärden därifrån var vi tre DC-3:or i formation. Jag tyckte faktiskt det var litet obehagligt. Man blir nämligen medveten om att flygplan inte går så där väldigt stadigt, utan planen rör sig hela tiden i förhållande till varandra.
Sudden
http://larsan13.wordpress.com