När jag växte upp bode jag på Strömersgatan i Örebro. I öster slutade gatan vid Skolgatan. På andra sidan skolgatan fanns det stora hyreskaserner som var bostäder för de anställda vid Statens Järnvägars Centralverkstäder, som låg alldeles öster om dessa bostäder. Av någon för mig okänd anledning kallades hyreskasernerna för Sing Sing och Honolulu. Det var förresten inte bara anställda vid CV utan även andra järnvägstjänstemän som bodde där, tågmästare, lokförare och andra. Jag tror det mera officiella nämnet på husen var ”Järnvägsbostäderna”.

 Mellan Sing Sing och Honolulu och CV låg ett, som vi på den tiden tyckte, ofanligt stort gärde, ”Stora Gärdet”, allmänt kallat. Där lekte vi indianer och cowboys på somrarna och anordnade vinteroympiader på vintrarna. Två minnen. En gång när jag smög omkring på gärdet, jag vet inte om jag var indian eller cowboy, men det spelar inge större roll, skrämdes jag så jag nästan gjorde i byxorna av en fasan som flög upp alldeles framför mig i det höga gräset. Och ett vinterminne. Vi byggde en hoppbacke i en av sluttningarn på gärdet, och jag minns att jag fick bronsmedalj i backhoppning i den vinterolympiaden. Den medaljen glömde jag förargligt nog nämna i bloggen nedan, när jag talade om mina märken och medaljer.

 Med nutidens teknik har jag just åter gjort ett besök vid Sing Sing och Honolulu och Stora Gärdet via Goggle sattelit. Sing Sing och Honolulu tycks ligga kvar, men Stora Gärdet har blivit parkeringsplats och Kasernvägen har dragits i en ny sträckning rakt över Stora Gärdet. Kanske min medaljskidhoppningsbacke har bevarats som en ”speed bump” (vad det nu kan heta på svenska) för biltrafiken.