I dag är det trist och deppigt vårväder med dis och dimma. Dimman var så tät på sina ställen när jag körde till jobbet att jag var tvungen att sakta in lite. När jag jobbbade vid SJ i Sverige minns jag att lokförarna vid dålig sikt uppmanades att inte köra fortare än att de kunde stanna på halva siktsträckan. Det tror jag, vet jag, att jag inte hade kunnat, men kanske hade jag fått stopp på bilen på hela siktsträckan. Det var i alla fall min mening att inte köra fortare än så.
Att köra i dimma kommer mig att tänka på när Kalle var ute och körde i tät dimma. Han tog det säkra före det osäkra och följde efter ett par baklyktor och hoppades att föraren i bilen framför såg bättre än han själv. Plötsligt tvärstannade bilen framför och naturligtvis kunde inte Kalle stoppa i tid utan körde in i den. Kalle var på dåligt humör och skrek åt den andre bilföraren och talade om för honom att han inte fick stanna så där plötsligt utan anledning, varpå den andre bilföraren lugnt frågade Kalle om han inte hade rätt att stanna i sitt eget garage.
Sensemoral, lita inte blint på den i vars fotspår du följer.
Ingwar
12 mars 2010 19:47
Hej Sven!
Att lokförarna uppmanades att köra på halva siktsträckan vid dimma har jag aldrig hört talas om. Det har så vitt jag vet alltid varit full fart även vid dimma. Naturligtivs under förutsättning att man som lokförare kan linjen och vet var man befinner sig. I dagens läge med ATC så har man ju god hjälp att inte missa någon signal. Jag kommer ihåg en gång i början av 90-talet då det var mycket dimmigt i södra Sverige. Många flygningar var inställda och SAS hade bokat alla resterande platser i eftermiddagens X2 från Stockholm till Göteborg för sina passagerare. Jag körde tåget och hade naturligtvis som mål att komma till Göteborg enligt tidtabellen för att visa att med tåget spelade det ingen roll om det råkade vara dimmigt. Från Falköping var det otroligt dimmigt, sikten var kanske 20-25 m men vi kom fram precis på minuten till Göteborg. Då kände jag mig väldigt nöjd.
Den gamle emigranten
12 mars 2010 21:08
Tack för kommentaren, Ingwar. Kan jag ha så fel? Jag måste titta i mina gamla SÄO som jag har i min järnvägsbokhylla därhemma. Men förmodligen blandar jag ihop något. I alla fall visste jag att jag kunde lita på dig när det gäller att visa vad tåget verkligen kan prestera i rättidighet. Se bara hur det har gått för järnvägen i vinter när du och jag inte har varit där och hjälpt till.
Ingwar
13 mars 2010 01:12
Ja, vi kanske skulle kolla hur mycket de är beredda att betala för att vi skall komma tillbaka och ställa saker och ting i ordning igen?
Sudden
13 mars 2010 10:23
Hej Sven!
Kommer att tänka på att när militära plan flög i tätt sammanhållna förband litade man helt på ledaren (vad jag förstått; jag har ingen egen erfarenhet av sådant) och när man kom in i moln gällde att kunna bibehålla ögonkontakten. Gick inte det fick man mer eller mindre hastigt övergå att flyga på sina egna gyrostyrda instrument och sticka iväg litet åt sidan för att undvika kollision med någon i förbandet.
(Gyroinstrument behövs i moln för att man skall veta vad som är "upp och ned". Fåglar kan inte flyga i moln eller dimma sägs det och det är nog sant.)
Det finns några haverier i svenska flygvapnet där hela förband följt ledaren rakt ned i marken eftersom det var fel på ledarens gyrohorisont.
Sudden
http://larsan13.wordpress.com
Sven
13 mars 2010 16:46
Sudden:
Ja jag tror jag hörde talas om en J29 grupp som gick rakt ner i nån sjö på grund av anledningen du nämner ovan.
Ingwar:
Jag har tagit fram min SÄO (Sudden: Statens Järnvägars Författningar, SJF 010, Säkerhetsordning) updaterad med 5:e ändringstrycket i augusti 1967. Där ser jag vad jag blandat ihop. I paragraf 66.2 som handlar om när tåganmälan inte kunnat utväxlas står det: "Tåget skall dock i båda fallen kunna stanna på mindre än hälften av den sträcka, som kan överblickas." Vidare står det i paragraf 71.6 som handlar om när linjeblockeringen är ur bruk: "... får hastigheten ej vara större, än att tåget kan stanna på mindre än hälften av den sträcka, som kan överblickas från främsta fordonet,"
Alltså mindes jag fel. I dimma får man köra så fort fordonets och banans STH (största tillåtna hastighet) medger. Jag gissar att man dock måste kunna se signalerna i dimman. På ATC (automatic train control) sträcka behöver man väl inte ens kunna se signalerna, för där bromsas ju tåget automatiskt om man kör mot stopp.
Ledsen att jag missledde mina läsare. Tack, Ingwar för att du påpekade mitt misstag.
Sudden
15 mars 2010 00:56
Hej Sven!
Apropå den fyrgrupp J 29 som havererade 2 maj 1955 så ser jag nu att du kan läsa litet om denna olycka på http://www.flyghistoria.org/dokument/books/Flyginstrument.pdf . Sök där på (Nedre) Glottern (ett par sjöar i Kolmården). En ganska liknande olycka hände inte långt därifrån, nära Nävekvarn 1953.
Sudden, f d krönikör för Svensk Flyghistorisk Förening
http://larsan13.wordpress.com
HakanBrakan
17 mars 2010 15:45
På sjön gällde förr att vid dimma kunna få stopp på fartyget på mindre än halva siktsträckan, iaf fick jag lära mig det. Fick även mig till livs att aldrig idka kölvattennavigering.