Ja det är våren som kommit igen! Och leran samlar sig i vår hall. Den faller av våra skor och hundarnas tassar när vi kommer in. Som ett project på min lediga dag i dag måste jag städa hallen. När jag väl fått ut leran blir det säkert en hög stor nog att sälja till någon byggare som behöver fyllningsmassor.

På tal om lera så minns jag att när jag växte upp i Örebro badade jag ofta i lergröpper. (Jo jag stavade rätt. I  Närke heter det en grop, flera gröpper) Det var friluftsbadet Gustavsviksbadet som på den tid jag utnyttjade det endast bestod av två vattenfyllda lergröpper. Numera har man verkligen moderniserat det och vattnet är till och med så klart att man kan se botten i bassängen. På min tid var det brunt och man öppnade inte gärna ögonen under vattenytan.

I alla fall fanns det hopptorn och organiserad simskola där. Det var där jag lärde mig simma och så småningom tog allehanda simmärken, Jag har två diplom nerpackade någonstans med Neptun på. Jag tror, utan att veta säkert, att de bevisar att jag tagit simmagistern i både silver och guld. Och allt hände i Gutavsviksbadet under förra århundradet.

Vaktmästaren i Gustaviksbadet på den tiden hette Ferdinand Lööv. Det var inne bland oss busiga skolungar att ringa upp honom och fråga: "Är det Lööv i Gustavsvik?" När han svarade ja sade vi: "Men gå då ut och räfsa upp dem" och slängde fort på luren. Sånna ofog gör nog inte den svenska ungdomen av i dag.

Om jag inte slutar att skriva nu och börjar städa hallen hinner jag inte städa. Ok, sätt er tilrätta för en lång berättelse. Oj, nu ser jag någon mig närstående person komma. Glöm berättelsen! Var är sopborsten? 

 

Sudden

18 mars 2010 11:41

Hej Sven!

Husdjur med leriga tassar har jag ingen erfarenhet av; jag hade ingen hund eller katt när jag var liten. Minns dock svagt hur pappa slaktade de kaniner vi tydligen en gång hade under beredskapsåren. Rött blod och vit päls.

Pappa hade möjligen en hund "Harry" som barn; kanske hans erfarenheter gjorde att det inte blev något litet djur åt mig.

Gustavsvik i Örebro minns jag väl främst för att flygfältet låg intill; gjorde ett besök där 1960 varifrån jag har några smalfilmssekunder när min kompis Hans Jansson (?) förgäves försöker rycka igång motorn på en Tiger Moth. Minns också pingisspel med Olle Ringstrand som då just blivit en kändis och var på tillfälligt besök.

Jag har plockat fram en bild jag tog för flera år sedan av sparade "idrottsmärken". Se http://larssundin.ownit.nu/Marken.jpg

Simkunskapsmärken "Kandidaten" och "Magistern" fanns i olika valörer och man ser här ett sådant till höger. Minns när jag skulle hoppa från 5 meter i "Medis" (Forsgrenska badet på Södermalm i Stockholm). Man hade på den tiden inte sällan f d militärer (oftast "kaptener") som gymnastiklärare och jag minns hur min lärare "kommenderade" mig att hoppa. Hu! Minns också presentationen av sig själv för den nye jympaläraren i realskolans klass 1:5 (motsv. åk 5), kapten Carl-nånting (rätt känd), då man skulle skulle resa sig upp ur bänken och redogöra för sina idrottsliga meriter. Jag sade då militäriskt stolt att jag "innehade järnmärket i idrott" (nederst till höger).

Orienterings- och skidmärkena säger mig just inget (jag åkte skidor igår men det var mest plågsamt även om jag vallat rätt. Är man 71 så är man. Vi har här mycket väldigt snö kvar)

Segelflyg-måsarna är inofficiella. Epsilon-märket minner om att jag en gång var teknolog vid Elektro-linjen på KTH.

Sudden

http://larsan13.wordpress.com

 

Den gamle emigranten

18 mars 2010 12:07

En snabb kommentar till gymnastiklärare. Jag hade vid olika tillfällen, Orvar Bergmark, som var brandman och även mycket bra fotbollsspelare i ÖSK, samt Karin Linden, elitgymnast i olympia klass som gympa lärare. Och ändå blev det ingen atlet av mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...