När jag växte upp bode jag på Strömersgatan i Örebro. I öster slutade gatan vid Skolgatan. På andra sidan skolgatan fanns det stora hyreskaserner som var bostäder för de anställda vid Statens Järnvägars Centralverkstäder, som låg alldeles öster om dessa bostäder. Av någon för mig okänd anledning kallades hyreskasernerna för Sing Sing och Honolulu. Det var förresten inte bara anställda vid CV utan även andra järnvägstjänstemän som bodde där, tågmästare, lokförare och andra. Jag tror det mera officiella nämnet på husen var ”Järnvägsbostäderna”.

 Mellan Sing Sing och Honolulu och CV låg ett, som vi på den tiden tyckte, ofanligt stort gärde, ”Stora Gärdet”, allmänt kallat. Där lekte vi indianer och cowboys på somrarna och anordnade vinteroympiader på vintrarna. Två minnen. En gång när jag smög omkring på gärdet, jag vet inte om jag var indian eller cowboy, men det spelar inge större roll, skrämdes jag så jag nästan gjorde i byxorna av en fasan som flög upp alldeles framför mig i det höga gräset. Och ett vinterminne. Vi byggde en hoppbacke i en av sluttningarn på gärdet, och jag minns att jag fick bronsmedalj i backhoppning i den vinterolympiaden. Den medaljen glömde jag förargligt nog nämna i bloggen nedan, när jag talade om mina märken och medaljer.

 Med nutidens teknik har jag just åter gjort ett besök vid Sing Sing och Honolulu och Stora Gärdet via Goggle sattelit. Sing Sing och Honolulu tycks ligga kvar, men Stora Gärdet har blivit parkeringsplats och Kasernvägen har dragits i en ny sträckning rakt över Stora Gärdet. Kanske min medaljskidhoppningsbacke har bevarats som en ”speed bump” (vad det nu kan heta på svenska) för biltrafiken.

 

Sudden

23 mars 2010 11:50

Hej Sven! Även om jag bara tillfälligt besöke Örebro och Gustavsviksflygfältet "när det begav sig" så har jag dock sett på området från luften på någon karttjänst, kanske Eniro. Jag har även besökt platsen för fältet. Ett vind-T finns kvar som monument, liksom en del av hangaren med dess välvda front, som vad jag förstår ingår i en byggnad eller åtminstone tjänat som förebild för det nya huset. (Jag har bilder).

Jag fann på Tradera ett vykort visande "järnvägsbostäderna", se http://www.tradera.com/Orebro-Jarnvagsbostaderna-Skolgatan-beg-1960-plundrat-auktion_270116_107989264#pic

PÅ KTH fanns en byggnad med övningssalar som allmänt kallades "Singsing", eftersom det fanns en stor ljusgård mitt i med "hyllor" på olika våningsplan från vilka man nådde övningssalarna och andra rum. En klassisk utforming av fängelser. Googlar man finner man att namnet lever samt att det ibland ordnas musikföreställningar där. Kanske akustiken är bra för körsång...

Det jag också minns från byggnaden var en liten apparat att demonstrera s k överkritiskt varvtal med. Med en vev fick man en slank axel, lagrad i ändarna att rotera. Vid ett visst varvtal började axeln böjas ut, "kasta". Ökade man nu varvtalet ytterligare, lugnades rörelsen ned, men det uppstod istället två utsvängningar medan mitten var stilla.

Sudden, apropå minnen

http://larsan13.wordpress.com

 

Den gamle emigranten

23 mars 2010 12:27

Tack för vykortet, Sudden! Oj vilka minnen med järnvägsövergången och bommarna. Alldeles utanför bilden till höger fanns en liten gräsplätt där vi också ofta lekte till lokförares och lokomotorförares stora irritation eftersom det var spåret till CV och oljehamnen och ganska livligt trafikerat.

 

FredrikT

7 mars 2011 09:21

Hej!
Snubblade av en händelse över den här sidan. Funderar på om du känner igen min farfar som så vitt jag vet "alltid" arbetat på CV, som instrumentmakare. Han växte för övrigt upp i Sing-Sing. Han hette Tage Thorell och var född runt 1916, han var även mycket aktiv inom SJs skytteklubb.
Bodde själv på norr några år, men på senaste åren har det tillkommit mycket bebyggelse, så det är inte sig likt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...