Jag såg i en kommentar till en av mina tidigare bloggar en samling märken. Det kommer mig att tänka på att även jag har en dylik samling nerpackad någonstans.

Alla mina märken sitter på en sammetsklädd platta i form av en sköld. Jag har ju, som jag tidigare nämnde, simmagistermärket i silver och i guld. Det är nog de två märken jag är stoltast över. Jag har även några gymnastikmärken, simborgarmärken och riksmarschmärken. För er som är för unga att ha upplevt riksmarschen, så var det något Folkhälsan satte igång. Man skulle gå en viss sträcka och så fick man ett märke att bära på rockslaget. Mitt satte jag på min sköld. Så har jag några föreningsmäken på skölden också. Det är Järnvägsmännens Helnykterhetsförbunds märke, och Järvägens Friluftsförbunds märke.

Från lumpen har jag två märken. Bronsmärket i skytte och silvermärket i telegrafi. Dessa två märken fick man bära på permissionsuniformen. Och det gjorde man! Jag gjorde nämligen lumpen i Skövde på den tiden det fanns flera förband där och i det närliggande Karlsborg och det gällde att på alla sätt försöka konkurrera med tuffingarna från fallskämstrupperna, eller stridsvagnsförarna från pansarförbandet. Telegrafimärket jobbade jag hårt för minns jag. Jag tror nog att om jag fick en kort repetitionskurs, skulle jag kunna göra mig förstådd igen med mitt knackande på telegrafnyckeln. Förresten var jag vicekorpral i det militöra och avgick med korprals avsked.

Ledsamt nog var jag inte kvar i järnvägens tjänst länge nog för att få medajl för lång och trogen tjänst därifrån. Jag hade nog tjänsteåren, men inte åldern inne när jag slutade. Nu tror jag att chansen för mig att få några mer utmärkelser att hänga på min sköld har gått mig förbi. Och lika bra är det, för jag vet inte om jag kan hitta min sköld igen i de ouppackade kartongerna i förvaringsutrymmet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...