English below the Swedish

Vi fick vinterns första snö i natt och det snöar fortfarande. Det är skönt att inte behöva vara ute på vägarna för det verkar halt. När Franciscus och jag plumsade runt på vår morronpromenad halkade en bil av vägen inte långt från oss. Den drogs snart upp på vägen igen utan större skador.

Väl inne efter hundmotioneringen satt jag i mitt insnöade tillstånd och lekte med min nya dator. Jag hittade en symbol som såg ut som en videokamera och klickade på den och plötsligt fylldes bildskärmen med ett hemskt ansikte, som dessutom rörde på sig. Jag tyckte dock att jag kände igen ansiktet - hemska tanke - det var ju mitt ansikte!

Jag tog fram instruktionsboken till min nya dator, vilken jag naturligtvis inte hade öppnat tidigare, och fann till min förvåning att den lilla datorn hade en inbyggd videokamera, som dessutom kunde ta stillbilder.

Genast tog jag med datorn ut på verandan och förevigade vinterns första snö. Bilden kan ni se över denna blogg. Inte den bästa upplösning och skärpa, men en bild säger ju i alla fall mer än tusen ord. Eller hur?

English version

We got the first snowstorm for this winter during the night and is still snowing. It is nice not to need to be out on the roads, as it seems slippery. When Franciscus and I plodded along in the snow during our morning walk, a car slid off the road not far from us. It was soon pulled pu again without any noticeable damage.

Inside again after walking the dogs i was sitting snowed in and played with my new computer. I found an icon that resembled a video camera. I clicked on it and suddenly the screen was filled by an ugly face, which even moved. I thought I recognized the face - terrible discovery - it was my face!

I took out the instruction booklet that came with my computer, which I of course had not looked in at all earlier. There i found out to my great surprise that my small computer had a built in video camera, which in addition could take still photos.

At once e I took out the computer on the porch to take pictures of the first snow this winter. You can see one picture on top of this blog. It is not the best quality, but a picture says more than a thousand words. or what?

English below the Swedish

Filmskådespelaren Jimmy Stewart är en av mina favoritskådespelare. Varje jul ser vi filmen "It's a wonderful life" med honom i huvudrollen. Det är dock en annan sida av Jimmy Stewart jag tänkte ta upp i dag. Jag är ju flygintresserad och Jimmy Stewart har faktiskt en ganska imponerande flygarkarriär vid sidan av skådespeleriet.

Redan 1935 tog han sitt flycertifikat och 1938 tog han ett kommersiellt flygcertifikat. I början av andra världskriget gick han in som frivillig i amerikanska flygvapnet. 1943 blev han stationerad vid 445th Bombardment Group i Iowa. I december samma år flög 445th Bombardment Group sina B-24 Liberator bombplan över till Norfolk i England och sattes genast in i bombräder över Tyskland. Under den tiden blev Jimmy Stewart befordrad till major. Han tilldelades allehanda utmärkelser för sina insatser, bland annat som chefspilot i ledningsflygplanet under ett otal uppdrag djupt in över de av nazisterna ockuperade delarna av Europa. Innan kriget var över blev han befordrad till överste. Efter kriget fortsatte han som aktiv i the Air Force Reserv och deltog även i flygningar med B-52 bombplan i Vietnam. Han pensionerades från flygvapnet 1968 och blev då befordrad till generalmajor av president Ronald Reagan (en annan gammal filmskådis).

Jimmy Stewart har ju spelat huvudrollen i en del flygfilmer. Jag kan på rak arm komma på "The Spirit of St Louis", "Flight of the Phoenix", och "Strategic Air Command".

Just nu läser jag boken "Jimmy Stewart - Bomber Pilot" för andra gången. Den ger en inressant inblick i hans flygarkarriär och är dessutom underhållande.

English version

The movie star Jimmy Stewart is one of my favorite movie stars. Every Christmas my wife Chris and I enjoy watching the movie "It's a wonderful life" with him as the lead character. It is however another side of Jimmy Stewart I was going to bring forth today.

I am interested in airplanes and aviation, and Jimmy Stewart has had a rather imposing air pilot carrier at the side of the movie making. He earned his air certification already in 1935, and his commercial license in 1938. In the early stages of world war ll he enrolled as volunteer in the US Air Force. 1943 he was stationed at the 445th Bombardment Group in Iowa. During December the same year the 445th Bombardment Group flew their B-24 Liberator bombers over to Norfolk in England and were at once engaged in bombing raids over Germany. During this time Jimmy Stewart was promoted to Major. He earned many different medals and honors for his duties, among other as chief pilot in the lead aircraft during several missions deep into the Nazi occupied parts of Europe. Before the war ended he was promoted to Colonel. After the war he stayed on as active in the Air Force Reserve and even participated in raids with B-52 bombers in Vietnam. He retired from the Air Force in 1968 and was at that time promoted to General Major by president Ronald Reagan (another old movie star).

Jimmy Stewart has played the main character in some aviation movies. I just now remember "The Spirit of St Louis", "Flight of the Phoenix", and "Strategic Air Command".

English below the Swedish

Tavlan på bilden får illustrera dagens väder. Tavlan köpte mina svärföräldrar i början av 50-talet på Hearn's Department Store i hörnet av 3rd Avenue och 149th Street i stadsdelen Bronx i New York för att pigga upp sin lägenhet med. Tavlan heter "Indian Summer" vilket kan översättas med brittsommar.

I dag är det 21 grader Celsius och solsken. Verkligen härligt sommarväder , riktig brittsommar. Och jag som köpte nya långkalsonger i förra veckan! Hoppas det dröjer länge innan jag behöver börja använda dem.

English version

The painting in the picture can illustrate today's weather. My in-laws bought the painting in the early 50-ies at Hearn's Department Store in the corner of 3rd Avenue and 149th Street in the Bronx, New York to decorate their apartment with. At the bottom of the painting it says "Indian Summer".

Today it is 71 degrees Farenheit and sunshine. Real Indian Summer. And I who bought new long johns last week! Hope it will be a long time before I have to use them.

English below the Swedish

Nu har jag skogsarbetat lite. Som jag berättat tidigare hade vi rejäla höststormar för en tid sedan. Många träd på vår mark fälldes av stormarna. Nu har jag några dagar varit ute och sågat upp en del av träden till brasved. Det stora “Gamarnas Träd” har jag dock bara kapat så att jag fick en öppning för stigen som vi går med hundarna på under våra promenader. Det trädet har lite för stor diameter för att jag skall ge mig på att klyva det, nu i alla fall.

Som ni ser på bilden (fotot har min eminenta personliga fotograf, min fru Chris, tagit. Hon har tagit de flesta andra bilder också som jag använder för min bogg.) så använder jag en liten behändig elmotorsåg när jag sågar upp träden. Det är min andra elmotorsåg. Den är av märket Remington. Tidigare har jag haft bensindrivna motorsågar. Det har fungerat bra, speciellt när man är långt från bebyggelse med eluttag. Men om man håller till med sitt sågande i närheten av eluttag, så är den elektriska sågen mycket behändigare. Den är tystare och man behöver inte tänka på att skaffa bensin med rätt oljeblandning till den och den är betydligt mycket lättare, och därmed enklare att hantera och manöverera. Ett problem är dock att man måste veta var man har sladden, så man inte sågar av den av bara farten.

English version

Now I have worked in the woods for some days. As I have told you earlier, we had some hard fall storms some time ago. Many trees on our property were uprooted by the storms. Now during a few days I have sawed up some of the trees for firewood. The big "Vulture's Tree" however, I have only cut up, so I got an opening for the path which we use when we walk the dogs. That tree is too thick for me to chop up, at least now.

As you can see in the picture (the picture is taken by my excellent personal photographer, my wife Chris. She has taken most of the pictures that I have been using in my blog) I am using a small handy electric chain power saw when I cut up the trees. It is my second electric saw. It is a Remington. Earlier I have had gas powered saws. They have worked fine, especially when you are far away from civilization with power outlets. However, if you are sawing close to power outlets, the electric saw is much more handy. It runs quieter and you do not need to think of getting gas with the right mixture of oil in it, and it is considerably much lighter and thus even easier to handle and use. There is one problem however. You have to know where the electric cord is, so you do not cut it together with the wood.

English below the Swedeish

English version below the Swedish

För några dagar sedan skrev jag om den Helige Franciskus som står staty utanför vårt hus. Vi har även en annan Franciscus här i vår familj. Det är den sexårige dalmatinerhannen Don Franciscus. Men han är då inget helgon! Tvärt om.

Han var född i Boone i delstaten Iowa, bara det ett dåligt omen. Vi körde i en snöstorm och hämtade honom. Han var så liten och söt där han låg i Chris knä under hela hemresan. Tänk vad utseendet kan bedra.

Vi hade redan dalmatinertiken Francesca, som när Franciscus kom till oss var sex år. Hon är alltså nu tolv år. Redan från början kom de ganska bra överens.  När jag skriver dessa rader ligger de kropp mot kropp och sover de oskyldigas sömn i vår soffa. 

Det är dock inte alltid Franciscus är så lugn. Han står ofta och tittar ut genom fönstret och om han då får se någon som joggar på vägen utanför blir han väldigt entusiastisk och skäller och hoppar jämfota så öronen fladdrar. Även så om han hör sirenen från något utryckningsfordon så blir han upprörd och ylar som den värsta varg i fullmåne. Det är klart att är man en brandkårshund så är man.

En annan favoritsysselsättning för att få utlopp för all sin energi är att leka med tomma vattenflaskor. Han springer runt med dem i munnen, kastar upp dem i luften, försöker fånga dem igen och dribblar sen med dem som den värsta fotbollsspelare.

Om vi dock är ute  på någon av våra många promenader och råkar hamna öga mot öga med ett rådjur tar ha det med ro, liksom oftast rådjuret. De står och stirrar varandra in i  ögonen tills en av dem vänder bort blicken, vänder på klacken och går åt andra hållet.

Soffan är ett av hans favorittillhåll. Där ligger han med oss när vi sitter och tittar på någon film, eller också ligger han bara där och slöar. Hans största nöje tycks dock vara mat. Han äter med stor aptit både torrmat och burkmat, för att inte säga alla små godbitar han får däremellan. Tack vare våra många och långa promenader håller han - liksom jag - dock vikten.

Han är ett mycket trivsamt sällskap, inte minst när han kryper ner på min sida av sängen på kvällen och ligger kvar ända tills morgonen och värmer mig, men som sagt, något helgon är han inte.

English version

A few days ago I wrote about Saint Francis who is standing as a statue outside our house. We have another Franciscus here in our family. It is the six year old Dalmatian dog Don Franciscus. But he is no saint for sure! Contrary.

He was born in Boone, Iowa, which in itself is not a good sign. We drove trough a bad snowstorm to pick him up. He was so little and cute where he was cuddled in Chris' lap during the whole journey home. It's amazing how deceiving looks can be.

We already had the Dalmatian bitch Francesca, who was six years old when Franciscus came to us. She is thus twelve years old now. Already from the beginning they became friends. When I write these lines they lie side by side in our futon and sleep like innocent babies.

However, it is not always that Franciscus is so calm. He often stands looking out the window and if he then sees somebody jogging on the road outside he becomes very enthused and barks and jumps up and down so his ears flaps. Also if he hears a siren from an emergency vehicle he gets wound up and howls like a wolf that sees the full moon. Of course it goes without saying that if you are a fire house dog, you are. 
.
Another favorite game to use up some of all his energy is for Franciscus to play with empty water bottles. He runs around with them in his mouth, he throws them up in the air and tries to catch them again and kicks them around like a real pro soccer player.

However, if we are out on one of our many walks and happens to end up eye to eye with a deer, he takes it with great calm, which also most of the time the deer does. They stand looking each other in the eye until one of them lowers his gaze, turn around and walks away.

The futon is one of his favorite places. There he lies with us when we sit and watch
a movie, or he just lies there and relaxes. His biggest interest however seems to be food. He gulps down both dry food and canned food, not to mention all the snacks he gets in between. Thanks to many long walks he - as well as I - stay within the acceptable weight scale.

He is a very pleasant company, not the least when he cuddles down on my side in the bed at night and lies still there until the morning, and keeps me warm, but as said before, a saint he is not.