Ibland händer det att jag skriver ett inlägg i min blogg på kvällen. Då är det redan i morgon  hos er som läser den i Sverige. Det här med tidzoner är både intressant och skrämmande. Säg att ni i Sverige alldeles efter midnatt skyndar er till England. Om ni hinner dit på mindre än en timme så är ni en dag yngre än ni var när ni lämnade Sverige. Om man nu skulle kunna färdas riktigt fort i västlig riktning så skulle man kunna fara varv efter varv runt jorden och bli en dag yngre för varje varv.

Ett sådant varv var det ju Phileas Fogg gjorde i boken/filmen "Jorden runt på 80 dagar". Han trodde han kommit en dag försent till målet i London, men upptäckte i sista minuten att tack vare  att han färdats ivästlig riktning hade han tjänat in en dag och vunnit vadet.

Nu slog det mig plötsligt. Hur är det med astronauter? Vilket varv far de och hur fort? Är de yngre när de kommer ner igen än vad de var när de for upp? I och för sig så kan ju stress och bekymmer åldra människan i förtid också, så det är svårt att veta.

Sen har vi det här med kalenderålder och hur gammal man egentligen känner sig. Jag känner mig då verkligen inte som någon 65-åring. Nej inte ens som en 56 åring. Det är lite skrämmande igen när jag tänker på när min far var född. Han var 47 år gammal när jag föddes 1945. Han var alltså född 1898 och nu skriver vi 2010. Två generationer har alltså överbryggat två sekler. Märkligt!

Och nu har tiden igen runnit iväg för mig. jag har blivit en halvtimme äldre och det är dags att gå tillbaka till jobbet. Klockan är här nu närmare halv tio på förmiddagen och om ni i Sverige tittar på klockan så är den väl runt halv fem på kvällen.

As Ever

Citizen Sven