Minnesota kallas de tiotusen sjöarnas stat. Och det med rätta. Det finns fler sjöar än så. Nära nio procent av statens yta täcks av vatten. Ordet Minnesota är ett Dakota indian ord och betyder  "sky-tinted water” fritt översatt ”vattnet som lånat sin färg av himlen”.

Även mitt inne i storstäderna St Paul och Minneapolis finns det rätt stora sjöar. En av de populäraste för badning och avkoppling på sommaren är Lake Calhoun i Minneapolis. Den är nu helt överfrusen med is och häromdagen kom piloterna i två små sportflygplan på att de var hungriga och landade helt sonika med sina skidförsedda flygplan på Lake Calhoun, för att gå till en populär restaurrang på andra sidan Lake Street och äta lunch. Landningen gick bra och lunchen var god, men räkningen blev dyr. Det finns nämligen en förordning som förbjuder flygplan att landa i stadens parker och Lake Calhoun med stränderna runt är klassificerad som park.

Även jag har gort min beskärda del av att landa på frusna sjöar med små flygplan. När jag var en tonåring hängde jag ofta ute vid det gamla flygfältet, Gustavsviksfältet, i Örebro. Jag blev bekant med några av flygarna där. Speciellt en som hade två flygplan och ett litet bolag blev jag riktigt bekant med. Han hette Arne Tengler och hans bolag hette Firma Flygtrafik. Det större planet han ägde, en Stinson, använde han bland annat för runflygning med betalande passagerare. På vintern flög han ut till någon sjö i närheten av ett större samhälle och anordnade flygturer. Jag minns en gång speciellt då vi flög till Norasjön. Jag följde med som biljettförsäljare. Medan Arne flög runt med folk stod jag och frös nere på isen och sålde biljetter till hugade resenärer.  

Tänk vad en händelse , två flygare landar på en frusen sjö år 2010, kan väcka för minnen av händelser som skedde för nästan 50 år sedan, rundflygningarna med Norasjön som bas.

Än är inte hjärnan bottenfrusen.

As Ever

Sven