English below the Swedish,

När man pratar om knähundar tänker man nog oftast på små hundar och inte dalmatiner och grand danios. Grand danios är dock kända för att gärna sätta sig i famnen på folk.

Och nu på senare tid har även vår dalmatiner Francine fått ovanan att vilja krypa upp i våra knän. Det är lite otympligt och klumpigt att ha en dalmatiner i famnen när skall jobba på datorn eller göra något annat, men vilka uppoffringar gör man inte för sina kära fyrfota vänner.

På tal om kära fyrfota vänner, så är det katten Friendly som är orsaken till mitt rufsiga hår. Jag hade legat och vilat lite och Friendly tycker om att slicka mitt hår på samma sätt som han slickar sin päls när jag ligger på sängen.

Sist och slutligen är det dock fotografen Chris' fel att hon inte såg till att jag kammade mig innan hon tog fotot. Hon skyller dock på att då skulle Francine inte ha legat kvar och fotot hade inte blivit det autentiska dokumentärfoto det nu blev.

English Version

When you talk about lap dogs you mainly think of small dogs and not Dalmatians or Great Danes. Great Danes are well known for liking to cuddle up in peoples laps.

Lately even our Dalmatian Francine have gotten into the habit wanting to crawl up into our laps. It is somewhat cumbersome and inconvenient to have a Dalmatian in the lap when working on the computer or doing something else, but what sacrifices don't you make to keep your four footed friends happy.

Talking about beloved four footed friends, I can tell you that my wild hair do is the courtesy of our cat Friendly. I had taken a nap and Friendly likes to lick and groom my hair the same way he takes care of his own fur, when I lie on the bed.

.

Finally however it is the photographer, Chris, who is to be blamed for not making sure I combed my hair before she took the photo. She defends herself by saying that the photo should not have been the authentic documentary photo it now became.

English below the Swedish,

Vi håller på att gå igenom kartonger och lådor och hittar de mest oväntade saker. Till exempel hittade jag de här fyra militära medaljerna och nålarna som jag totalt glömt bort.

Den lilla guldnålen visar trängtruppernas insignia. Ett hjul över två korslagda svärd. Hjulet symboliserar transport, förråd och underhåll. Jag tillhörde Kungliga Göta Trängregemente.

Bronsmedaljen till vänster fick jag för en moderat skytteserie med kulsprutepistolen Kpist m/45. Den spred kulkärven så vitt att om man siktade mot måltavlan och sköt tio skott så kunde man vara ganska säker på att man fick en träff i var och en av måltavlans tio ringar.

På baksidan av silvermedaljen till höger står det "1 pris fälttävl. 66". Tillåt mig citera rubriken Skövde Tidning den 15:e mars 1966: "350 soldater från T2 med i svår fälttävlan på skidor" och så längre fram i texten: "Tävlingen var upplagd med en inledande förflyttning på 3,5 km på skidor, följd av skjutning, poängorientering och slutligen punktorientering. Det blev regementets 1:a pluton på 3:e komp. förunnat att ta hem segern." Jag tillhörde alltså den segrande plutonen. Förutom medaljen har jag för mig att rustmästare Johannesson delade ut en tia extra åt oss i första plutonen den veckan.

Och så slutligen överst det märke jag är stoltast över. Det är radiotelegrafimärket i silver. Jag var alltså radiotelegrafist, en funktion jag gillade. Att lära sig kommunicera via telegrafi var betydligt mycket roligare än att lära sig skjuta ihjäl folk. Jag lyckades dock inte erövra märket i guld utan fick nöja mig med silver.

Undras vad jag kommer ihåg av morsekoden i dag?

English Version

We are going through boxes and crates and find the most unexpected things. I found for example these four military medals and pins, which I totally forgot I had.

The small gold pin shows the symbol of the Trängtrupperna ( A service force or group of service elements that provides logistic support), a wheel over two crossed swords. The wheel symbolize transport, storage, and maintenance, I belonged to Kungliga Göta Trängregemente

The bronze medal to the left I was awarded for a decent series of bullets from a submachine gun "Kpist m/45". It scattered the bullets so badly that if you aimed at the bulls eye target and let ten bullets fly, you could be pretty sure that you got hits in all ten of the targets rings.

On the back side of the silver medal to the right it is engraved in Swedish: "First prize field competition 66" (My free translation). Allow me to cite the headline in the local newspaper - Skövde Tidning - of March 15, 1966: (My free translation) "350 soldiers from T2 participated in demanding field competition on skis." and further down in the text: "The competition begun with a ski race over 3.5 kilometers, followed by target shooting, and then two orienteering tracks. First prize was awarded to the first platoon in the third company". Subsequently I belonged to the winning platoon. In addition to the medal I will remember that staff sargeant Johanneson handed us belonging to the first platoon, ten Swedish kronor extra that week.

And finally at the top, the pin I am most proud of. It is the radio telegraphy pin in silver. I was a radio telegraphy operator, a duty I really liked. To learn how to communicate through telegraphy was much more enjoyable than to learn how to kill people. However, I did not succeed in earning the gold pin, but had to be satisfied with a silver pin.

I wonder how much I remember of the Morse Code today?

English below the Swedish,

Jag har tillbringat en vecka på tre olika sjukhus här i Minnesota. Sjukhus belägna i småstäder jag aldrig tidigare hade besökt. Jag studerade minnesotakartan för att se var jag var och då slog det mig hur många helgon det finns här.

Vad jag menar är orter och städer med helgonnamn. Om jag börjar med St (Sankte) Peter, så var det meningen att den staden skulle bli huvudstad i Minnesota, men det blev St Paul i stället som fick den äran. I St Peter ligger dock det svenska universitetet Gustavus Adolphus.

Här är resten av helgonstäderna: St Anthony, St Augusta, St Bonifacius, St Charles, St Clair, St Cloud, St Francis, St Hilaire, St James, St Joseph, St Leo, St Louis Park, St Martin, St Michael, St Stephen, och St Vincent.

Jag har inte kollat med någon källa inom den katolska kyrkan för att se om alla dessa helgonstäder är uppkallade efter officiella helgon. Personligen har jag aldrig hört talas om St Augusta, St Cloud, St Hilaire och St Leo, men därmed inte sagt att de inte är helgonförklarade av katolska kyrkan.

English Version

I have spent a week in three different hospitals here in Minnesota. Hospitals in small towns I never before have visited. I studied the map over Minnesota to see where I was. and then it hit me how many saints there are here.

What I mean is towns and cities with names of a saint. If I begin with St Peter, that town was meant to be the capital of Minnesota, but that honor was bestowed on St Paul instead. St Peter however is the site of the Swedish college Gustavus Adolphus.

Here are the rest of the saintly towns: St Anthony, St Augusta, St Bonifacius, St Charles, St Clair, St Cloud, St Francis, St Hilaire, St James, St Joseph, St Leo, St Louis Park, St Martin, St Michael, St Stephen, och St Vincent.

I have not checked any source within the Catholic church to see if all these saintly towns are named after canonized saints. Personally I have never heard about St Augusta, St Cloud, St Hilaire and St Leo, but that does not mean that they are not canonized by the Catholic church.

English below the Swedish,

Natten mellan torsdagen och fredagen fick vi den här vinterns största snöfall. Det kom ner över 30 cm snö. Det hela hade börjat som regn. Sen blev det allt kallare och regnet övergick i snö.

Vägar och gator var redan ordentligt nerkylda sedan tidigare och regnet frös direkt. Sen med snön ovanpå blev det naturligtvis trafikkaos. Vägar stängdes. Jag såg just på TV-nyheterna att 964 krockar hade raporterades under det senaste dygnet och 2300 bilar hade dessutom halkat av vägarna i och runt Minneapolis..

Som tur var behövde jag inte ge mig ut med bilen. Francine och jag tog naturligtvis våra vanliga promenader och visst var vi nere i dikena ibland men tog oss alltid upp för egen maskin.

Den här vintern har varit extremt kall och snörik. Många köldrekord och snömängdsrekord har satts. Kylan kommer tydligen att hålla i sig. Den närmaste veckan kommer dagstemperaturerna bara att hålla sig mellan -10C och -20C.

Oj, vad jag ångrar att vi inte stannade i Oklahoma för 30 år sedan!

English Version

Thursday night we received the largest snow fall for this season. More than a foot of snow fell. It all begun as rain. Then it got colder and the rain turned to snow.

Highways and streets were really cold since before and the rain turned to ice on them immediately. Then the snow fell on top of the ice and created traffic chaos. Roads were closed. I just saw on the news that 964 crashes had been reported during the last 24 hours and that 2300 cars had spun out or left the road in the Twin Cities area..

Luckily I did not need to go out driving. Francine and I took of course our usual walks and yes we were in the ditches from time to time, but could get back on the roads without help.

This winter has been extremely cold and rich on snow. Many cold records and snow dept records have been set. The cold is here to stay, it seems. The coming week the temperature will stay between 14F and 0F.

O how I regret that we did not stay in Oklahoma 30 years ago!

English below the Swedish.

Bilden ovan är suddig för det är en drömbild. Det är drömmen om ett eget litet hus igen. Naturligtvis är det ett stockhus med vild natur runt.

Huset är inte större än den lägenhet vi bor i just nu och bara i ett plan, men det är vårt eget. Inga grannar i våningen över som klampar i golvet (vårt tak) när de går. Vi får mata fåglar, ekorrar och vad annat vi vill igen (här får vi inte det). Vi får plantera ölandstok, blommor och tomater igen. Vi får låta gräset och vildblommorna växa fritt.

Får vi inte huset här nu, så får vi det i himmelen Och får vi det i himmelen så är vi säkra på att våra kära fyrfota vänner som gått före oss kommer att stå på verandan och välkomna oss.

English Version

The picture above is blurred because it is a dream picture. It is the dream of a small home of our own again. Of course it is a log house surrounded by wild nature.

The house is not bigger than the apartment we live in just now and has only one level, but it is our own. No neighbors in the floor above that stomp in the floor (our ceiling) when they walk. We again are allowed to feed birds, squirrels, and whatever else we want (here we are not allowed to do that). We can plant Shrubby cinquefoil, flowers and tomatoes again. We can let the grass and wild flowers grow freely.

If we do not get the house here, now, we will get it in Heaven. And if we get it in Heaven, for sure all our beloved companion animals that have gone before us will be standing at the porch welcoming us.

English below the Swedish,

Vi håller fortfrande på att flytta. Eftersom vi inte kan betala någon flyttfirma, så ombesörjer vi flytten själva. Det vill säga jag hämtar kartonger, säckar, burkar och lösgods från huset vi lämnat och Chris packar upp, sorterar och försöker hitta plats för sakerna i vår lilla lägenhet.

Vid ett par tillfällen har jag måst hyra en större paketbil för att få rum för möbler som är för stora för vår lilla Ford Focus. Jag hyr av en firma som heter U-Haul. Jag har använt dem vid tidigare flytter och det har fungerat bra. http://en.wikipedia.org/wiki/U-Haul

Annars stuvar jag vår Focus full. Det är en skåpbilsmodell och eftersom den har backspeglar monterade på båda utsidorna av bilen så kan jag lasta dentill taket innuti.utan att bli stoppad av polisen för att jag inte har någon sikt bakåt. Vårt lägenhetshus har designerade garageplatser i källaren, vilket är mycket bra i detta bistra vinterklimat, eftersom jag kan lasta ur i torrt och uppvärmt utrymme.

För sista transportsträckan, garaget - hissen - lägenheten, använder jag en lite kärra, "Radio-Flyer" kallad. Den är en mycket populär leksak bland barn, men funkar även mycket bra för mig. http://en.wikipedia.org/wiki/Radio_Flyer.

Ja, ja, inte går vår flytt fort och inte är det jättelass jag tar varje gång, men många bäckar små blir till en stor å, heter det ju. Så när huset väl är sålt hoppas jag ha allt vårt ute ur det.

English Version

We are still moving. As we can not pay any moving company, we do the move ourselves. Thus I pick up boxes, sacks, tins and loose items from the house we have left and Chris unpacks, sorts, and tries to find room for the items in our small apartment.

On a couple occasions I have had to rent a cargo van to move furniture that was too large for our small Ford Focus. I rent from U-Haul. I have used them before and it has worked out fine. http://en.wikipedia.org/wiki/U-Haul

On other occasions I pack our Focus from floor to ceiling. It is a station wagon and as it is equipped with rear mirrors on both sides, I can load it up to the ceiling and still not get stopped by the cops due to lack of sight to the rear..

Our apartment building has assigned parking spaces in the basement, which is very good in this cold winter climate, as I can unload in a dry and warm environment. For the last transport leg, the garage - the elevator - the apartment, I use a small wagon called "Radio-Flyer". It is a very popular toy for kids, but works very well for me too. http://en.wikipedia.org/wiki/Radio_Flyer

Well, well, our move is not speedy and it is not giant loads I haul every time, but many small streams finally forms a big river, as a Swedish saying goes. So when our house finally is sold I hope to have everything out of there.

English below the Swedish,

För att vara ett hyreshus i USA är vårt hus ganska djurvänligt. I varje trappuppgång finns det förråd av plastpåsar speciellt avsedda att användas för att plocka upp hundskit i. Runt huset finns sedan tre olika områden avsedda som rastplatser för hundar. På varje område finns det en soptunna att lägga de fyllda plastpåsarna i.

Hundrastplatserna har snöröjts vid varje tillfälle det snöat. Soptunnorna töms kontinuerligt och plastpåsbehållarna har hittills alltid varit fyllda med påsar. Hyresvärdens service är alltså i mina ögon mycket god.

Var det brister är dock hos hyresgästerna. Det finns alltid några som inte ids ta med sig påse ut med hunden. Eller så ids de inte böja sig ner och plocka upp hundskiten. Slarvet av de få förstör verkligen helhetsintrycket för majoriteten som plockar upp efter sina fyrbenta vänner.

English Version

Being an apartment building in the USA our building is rather animal friendly. In every entrance way there are dispensers for plastic poop bags. In three different locations around the building there are areas reserved for dogs. At each location there is a garbage bin to put the filled poop bags in..

The dog exercise areas have been cleared from snow every time there has been a significant snow fall. The garbage bins have been emptied regularly and the plastic bag dispensers have so far always been filled with bags. The landlords service is thus good in my eyes.

It is the tenants that fails. There are always some that do not care to bring a bag for the dog. Or they are too lazy to bend down and pick up the dog poop. Those few damages the image for the majority, who picks up after their four legged friends.

English below the Swedish

Friendly är snart fyra år gammal och hela den tid vi har känt varandra har han varit en "soldyrkare".

Redan som vildkatt ute i skogen hittade jag honom i solgläntor och i soliga sydsluttningar. Han låg oftast och såg ut att sova, men var dock på sin vakt och så snart jag kom för nära reste han sig, färdig till språng.

Även inomhus har han sökt upp solstrimmorna på golvet eller i någon säng. Här i vår lilla lägenhet har han hittat det perfekta stället på en röd plyschfilt som vi draperat över några av alla våra backar och lådor. Arrangemanget har råkat hamna just där eftermiddagssolen lyser in genom ett fönster.

Så nu vet vi var vi har Friendly under soliga eftermiddagar.

English Version

Friendly is soon four years old and all the time we have known each other he has been a "Sun worshiper".

Already when he lived as a feral cat in the woods I found him in sun-drenched spotsand on sunny south facing slopes. When he lay there, he seemed to be sleeping, but as soon as I came too close, he arose, ready to pounce.

Even indoors he is taking advantage of the sun rays hitting the floor or a bed. Here in our small apartment he has found the perfect place on a red velour blanket which we have draped over some of all our storage bins and boxes. The set up has happened to be just where the afternoon sun shines through a window.

Thus, now we know where we can find Friendly during sunny afternoons.