Jag vet inte hur jag gjorde i början av mitt bloggande. Då lyckades jag lägga in två bilder. Sen dess har det varit tji. Jag får väl ta mig tid och skriva och fråga bloggansvarige och se om jag kan få något svar. En bild är ju värd tusen ord och det blir onekligen trist med bara text.

Vi börjar bli smått deppiga av kylan här. I morse var det dock bara - 22C när jag åkte hemifrån. Kylan skall dessutom hålla i sig i åtminstone en vecka till.

Jag har just ätit en rejäl ostsmörgås som lunch och hoppas det skall räcka tills jag kommer hem till kvällsmaten som Chris väntar med. Det är praktiskt med en fru som studerar och jobbar hemma.

Oj vad klockan går fort i dag! Måste klocka in och återgå till pappersexercisen.

As Ever

Sven

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...