Andra dagen som Amerikan.

Jag vaknade upp I morse för andra dagen i rad som amerikansk medborgare. Det är till min besvikelse ingen skillnad mot att vakna upp som svensk. Jag tänker på svenska. Min fru och jag pratar svenska med varandra. Katterna och hundarna pratar fortfarande svenska med mig. Jag läser mina svenska tidningar på internet på morgonen. Jag kollar mina vanliga svenska bloggar. Jag låter er veta om och när mitt val att bli amerikan innebär någon förändring i mitt liv. Just nu måste jag nog säga att det är ”business as usual”.

Ja riktigt vanligt har det inte varit de två senaste dagarna när jag kört till och från jobbet. Det har varit snöoväder igen med sträng kyla och trafiken har varit hemsk. Jag har lycktas klara mig, men med stora förseningar och besvärligt körande. Det kallas här för ”white knuckle driving”. Vilket innebär att man sitter på helspänn och kramar ratten så knogarna vitnar, när man kör. Jag hörde på nyheterna i går att det hade varit runt 900 trafikolyckor på grund av väglaget i Minnesota. Jag kunde inte undgå att se flera av dem när jag var ute på vägarna. Vissa av de större vägarna i södra Minnesota hade till och med varit avstängda för trafik och National Guard (Hemvärnet – fast mer aktivt) hade kallats ut för att bistå bilister som fastnat i snön med risk för att frysa ihjäl.

Så måste jag ta tillfället i akt att tacka alla er som skrivit och gratulerat mig till mitt nya medborgarskap. Jag vet ännu inte, som nämnts ovan, vilka praktiska följder det nya medborgarskapet får. Den som lever får se och jag kommer att hålla er underrättade.

Jag måste även medge att sjäva insvärningen var inte så märkvärdig. Den blev en liten besvikelse för mig efter allt jag hört och förväntade mig. Den skedde i en källarlokal vid Homelands Security’s regionalkontor vid sidan av Mall of America i Bloomington, MN. Vi var väl ett femtontal personer från olika delar av världen. Vissa hade sina närmaste anhöriga med. En amerikansk flagga stod i ett hörn. Den fick vi vända oss mot när vi stod och stavade efter HS distriktschef i insvärningen och sedan när vi läste ”Pledge of Allegiance” med höger hand över hjärtat.  "I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the republic for which it stands, one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all”. Sen fick vi våra certificate varpå president Obama höll ett tal till oss och välkomnade oss som amerikanska medborgare. (På en videofilm) Slutligen såg vi en kort sångvideo som hette ”Iam proud to be an American” och så var det över.

As ever

Sven

 

Eleni (Tidus matte)

8 januari 2010 14:27

Har suttit och läst igenom en hel del av dina högst trevliga inlägg. Mycket underhållande läsning tack för att du delar med dig. mvh Eleni i Luleå

http://www.tidus.bloggagratis.se

 

Den gamle emigranten

8 januari 2010 15:50

Tack för de uppmuntrande orden, Eleni. Jag tittade in på Tidus Clims blogg och blev grön av avund. Det var en fantastiskt fin blogg med artistiska bilder och lyrisk text. Om en liten vovve kan åstadkomma något så fint, så skäms jag för vad jag sätter ihop. Jag skall dock försöka få tid att lära mig lite mer om bloggande, speciellt då hur jag får in bilder. Tack än en gång för den uppmuntrande hälsningen.
Sven

 

Sudden

9 januari 2010 12:11

Hej Sven!

Jag var litet orolig när jag läste om skottlossningen hos ABB i St Louis, som rapporterades i svenska medier. Tittade även i amerikanska tidningar på webben och noterade sättet att ange "etnisk tillhörighet" (eller vad det skall kallas). Att kalla en vit människa för "kaukasier" låter ju litet bisarrt för en europe. Jag kommer just nu inte ihåg hur uttrycket kommer sig.

Kallt är det men fin vinter. Litet för kallt. Gjorde en 20-mila bilresa häromdagen, och frös om fötterna. Jag kör en diesel och värmen i en sådan är väl litet dålig.

Jag har tappat lusten till skid- och skridskåkning. Det räcker att titta ut genom fönstret och njuta av den vita snön och den blå himlen. Och ljuset, som man nu märker är på väg tillbaka.

Sudden

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...