Jag ser i svenska internettidningar att den amerikanske skådisen George Clooney är i östersundstrakten för att spela in några scener i en ny film.  Han är ganska populär här i USA nu. Hans faster, Rosemary Clooney, var ju även hon berömd på sin tid. Inte minst för rollen i filmen ”White  Christmas” där även Bing Crosby och Danny Kaye medverkade.

Annars är nog mina amerikanska filmhjältar John Wayne och Jimmy Stewart. John Wayne tycks kunna möta alla svårigheter med kall beräkning och är alla situationers överman. Som flygintresserad tycker jag om hans insatser i flygfilmer som ”Flying Tigers”, ”Island in the Sky”, och inte minst ”The High an the Mighty”.  Annars är han ju mest känd som cowboy i wilda västern.

Jimmy Stewart har även spelat in en hel del flygfilmer och har dessutom ett förflutet i det amerikanska flygvapnet. Bland mycket annat var han befälhavare över en bombflyggrupp stationerad i England under andra världskriget och flög B-24 Liberator bombare på räder över Tyskland. Jag tycker om has roll som flygpionjären Charles Lindbergh i filmen om dennes liv. Annars är väl Jimmy Stewart mer känd från filmer som ”It’s a Wonderful Life”, och ”Mr Smith goes to Washington”.

Den enda någotsånär kända amerikanska filmskådis jag mött personligen, är den svenskamerikanska Ann-Margret. Jag träffade henne i samband med New Sweden festligheterna 1988, då 350-årsminnet av den svenska kolonin, New Sweden, firades. Hon var vid det tillfället i Minneapolis. Vi pratades vid och hon kunde prata mycket bra svenska. Andra svenska skådisar, som Anita Ekberg, glömmer ganska fort bort sitt modersmål.

Får se nu när Clooney’s film ”The American” har premiär, om jag går för stt se den lilla röda stugan med vita knuter i jämtlandsskogarna och höra om han säger några svenska ord.

 

HK

30 januari 2010 17:47

Hej!
Roligt att höra hur livet är bland Minnesotabor, katter, hundar
och skådisar. I dag har Kerstin o jag skottat vårt hustak. Vi hade mycket snö på taket, så det var på plats att minska tak-
trycket. Det tog 2 timmar, så nu är vi "lämmen" som vi säger på västerbottniska.
God fortsättning over there
Håkan

 

Sudden

31 januari 2010 09:44

Hej Sven!

Det slår mig att jag ännu vid 71 års ålder aldrig suttit på häst!

Apropå översättning och hästar minns jag en bok jag fick i julklapp vid kanske 9-10-årsåldern. Den är enligt bakssidestexten "en speciell ungdomsupplaga av Mary O'Haras världssuccé "Hans vän Pike"". Det lät ju exotiskt.

Jag ser att det amerikanska originalet hette "My Friend Flicka".

Det handlar tydligen om en pojke på en ranch och hans strävan och slit med att få hästen Flicka/Pike att bli en bra häst.

Detta apropå översättning och hästar

Jag vill minnas att jag fann boken tråkig. Det kan väl bli så med böcker som omarbetats.

Eller tvärtom. Minns hur spännande Jules Vernes "En världsomsegling under havet" var en gång, jag lånade den på skolbiblioteket flera gånger. Långt senare fick jag vid vuxen ålder tag i orignalversionen. Oläsbar.

Sudden

http://larsan13.wordpress.com

 

Sudden

31 januari 2010 09:56

Sorry, såg att jag svarade på fel inlägg.

Såg också på Wikipedia att boken verkar ha varit en rejäl snyftare. Men framgångsrik.

Den enda "Pike" jag finner i min dator är denna:
http://larssundin.ownit.nu/Skull_of_pike.JPG


Sudden, litet vilse

http://larsan13.wordpress.com

 

Den gamle emigranten

1 februari 2010 16:30

Håkan och Sudden, tack för kommentarerna. Det värmer alltid att veta att någon tittar på det man skriver.

Sudden, att inte ha suttit på en hästrygg gör att någlt saknas i din allmänbildning. Men det är ju aldrig försent, heter det. Min fru, som är den hästtokige i familjen, har både boken och några DVD om My Friend Flicka. Att översätta Flicka med Pike på svenska tycker jag verkligen är långsökt.

Sven

 

Sudden

1 februari 2010 19:01

"Pike" är det norska ordet för "flicka" så ordvalet är nog inte så dumt ändå. (Det kan tydligen heta "jente" också.)

Det roliga var att det var först långt upp i vuxen ålder jag förstod varför titeln på svenska var "Hans vän Pike". (Fast "Flicka" hade väl gått bra, men det kanske inte lät exotiskt nog.)

Jag ser att i boken har personerna behållit sina amerikanska namn medan hästarna i allmänhet fått svenska sådana, som "Baner", "Raket", "Rumba". När "Pike" introduceras ges ingen namnförklaring.

En söt pike:

http://www.tradera.com/Fat-Pike-Bla-serie-design-Kari-Stavangerflint-No-auktion_105193356

Jag tror boken var en present från farbror, flygaren. Han och hans hustru brukade ge mig en bok till jul eller födelsedagen.

Sudden

http://larsan13.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...