Andra dagen som Amerikan.

Jag vaknade upp I morse för andra dagen i rad som amerikansk medborgare. Det är till min besvikelse ingen skillnad mot att vakna upp som svensk. Jag tänker på svenska. Min fru och jag pratar svenska med varandra. Katterna och hundarna pratar fortfarande svenska med mig. Jag läser mina svenska tidningar på internet på morgonen. Jag kollar mina vanliga svenska bloggar. Jag låter er veta om och när mitt val att bli amerikan innebär någon förändring i mitt liv. Just nu måste jag nog säga att det är ”business as usual”.

Ja riktigt vanligt har det inte varit de två senaste dagarna när jag kört till och från jobbet. Det har varit snöoväder igen med sträng kyla och trafiken har varit hemsk. Jag har lycktas klara mig, men med stora förseningar och besvärligt körande. Det kallas här för ”white knuckle driving”. Vilket innebär att man sitter på helspänn och kramar ratten så knogarna vitnar, när man kör. Jag hörde på nyheterna i går att det hade varit runt 900 trafikolyckor på grund av väglaget i Minnesota. Jag kunde inte undgå att se flera av dem när jag var ute på vägarna. Vissa av de större vägarna i södra Minnesota hade till och med varit avstängda för trafik och National Guard (Hemvärnet – fast mer aktivt) hade kallats ut för att bistå bilister som fastnat i snön med risk för att frysa ihjäl.

Så måste jag ta tillfället i akt att tacka alla er som skrivit och gratulerat mig till mitt nya medborgarskap. Jag vet ännu inte, som nämnts ovan, vilka praktiska följder det nya medborgarskapet får. Den som lever får se och jag kommer att hålla er underrättade.

Jag måste även medge att sjäva insvärningen var inte så märkvärdig. Den blev en liten besvikelse för mig efter allt jag hört och förväntade mig. Den skedde i en källarlokal vid Homelands Security’s regionalkontor vid sidan av Mall of America i Bloomington, MN. Vi var väl ett femtontal personer från olika delar av världen. Vissa hade sina närmaste anhöriga med. En amerikansk flagga stod i ett hörn. Den fick vi vända oss mot när vi stod och stavade efter HS distriktschef i insvärningen och sedan när vi läste ”Pledge of Allegiance” med höger hand över hjärtat.  "I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the republic for which it stands, one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all”. Sen fick vi våra certificate varpå president Obama höll ett tal till oss och välkomnade oss som amerikanska medborgare. (På en videofilm) Slutligen såg vi en kort sångvideo som hette ”Iam proud to be an American” och så var det över.

As ever

Sven

I dag blev jag amerikan - på riktigt. Jag svors in som amerikansk medborgare. Visserligen kom jag över för 27 år sedan, men har levt här på ett så kallat "green card". Jag har officiellt varit en "resident alien". Som sådan hade jag så gott som alla rättigheter förutom rätten att rösta i nationella val, och ta statliga jobb. Jag hade också alla skyldigheter, som att betala skatt till exempel.

 Chris har tyckt att jag skulle ta steget fullt ut och bli medborgare, när vi nu ändå levde här, men jag har varit för lat för att gå igenom processen. Förutom trycket från Chris så har jag på sista tiden fått ytterligare ett skäl att bli amerikan. De svenska myndigheterna har succesivt dragit ner på sin konsulära service här i landet. När mitt svenska pass går ut i höst skulle jag ha varit tvungen att resa till den svenska ambasaden i Washington, DC för att förnya passet och det kostar både tid och pengar. Tidigare har jag kunnat förnya passet på det svenska honorärkonsulatet här i Minneapolis, men det går inte längre. Som amerikansk medborgare går jag bara till närmaste postkontor och får ett amerikanskt pass. Mycket enklare och billigare. Jag behåller dock mitt svenska medborgarskap. Genom avtal mellan Sverige och USA kan man nämligen vara medborgare i båda länderna samtidigt. Men jag kommer alltså att resa på ett amerikanskt pass i stället för ett svenskt i fortsättningen.

Jag började min amerikaniseringsprocess förra sommaren. Skaffade nödvändiga formulär via internet och sände in dem tillsammans med en rundligt tilltagen avgift till USCIS (U.S. Citizenship & Immigration Service). Efter ett par månader - CIA och FBI och alla dom andra skulle först kolla min ansökan - kallades jag till ett av Department of Homeland Security's lokalkontor i St Paul för att lämna finger och helhandsavtryck. Efter ytterligare någon månad kallades jag till regionalkontoret i Bloomington för en intervju. Det gällde att kunna svara rätt på frågor om USA's styrelseskick, historia, sociala struktur och mycket mer. Jag klarade tydligen de två intervjuarnas koll av mitt kunnande och de hittade inget skumt i mitt förflutna, så efter ytterligare en månad fick jag en kallelse till insvärningscermonin. Som var i dag. Även det gick bra och nu har jag ett document som heter: "CERTIFICATE OF NATURALIZATION " där det står:"....that such person (det är jag) is admitted as a citizen of the United States of America." så det så!

 As ever

 Sven

Jag börjar jobba klockan 6 på morgonen. Ofta kommer jag lite tidigare och då tar jag mig tid att läsa svenska tidningar på internet. I morse läste jag att även ni i Sverige har en kall vinter. DN lät berätta att det var -40C i Dalarna. Jag ser på min omvandlingstabell att det är just vid -40 som de två skalorna, Celcius och Farenheit möts. -40 är alltså både -40C och -40F. I år har vi inte haft -40 här, men vi hade det för några år sedan och det var kallt!

Ävenså ser jag att tidningen berättar att isen lägger sig fort i Kvarken nu. Chris och jag har många minnen från den tid vi bodde i Umeå och Chris’ mor bodde utanför Vasa i Finland. Vi pendlade till henne i stort sett varannan helg. Under vintern hade det sina risker. Det var många gånger vasabåtarna fastnade i isen och vi fick vänta på isbrytarassistans för att komma loss. En sådan assistans gick ofta till så att isbrytaren kom upp jämsides med finlandsfärjan, en planka lades ut mellan båtarna och en eller två man kom springande över från isbrytaren för att snart återvända med flera kassar från den skattefria butiken på färjan. Det här var långt innan EU’s tid och sprit och tobak var skattefritt i färjans försäljningsställen. När isbrytarbesättningen hade bunkrat upp, drogs plankan in och man började bryta sönder isvallarna runt färjan. Om isen var mycket svår bröt så isbrytaren en ränna ända in i hamn för oss att segla i.

Det får bli dagens kylslagna berättelse från mig.

AS Ever

Sven

Jag vet inte hur jag gjorde i början av mitt bloggande. Då lyckades jag lägga in två bilder. Sen dess har det varit tji. Jag får väl ta mig tid och skriva och fråga bloggansvarige och se om jag kan få något svar. En bild är ju värd tusen ord och det blir onekligen trist med bara text.

Vi börjar bli smått deppiga av kylan här. I morse var det dock bara - 22C när jag åkte hemifrån. Kylan skall dessutom hålla i sig i åtminstone en vecka till.

Jag har just ätit en rejäl ostsmörgås som lunch och hoppas det skall räcka tills jag kommer hem till kvällsmaten som Chris väntar med. Det är praktiskt med en fru som studerar och jobbar hemma.

Oj vad klockan går fort i dag! Måste klocka in och återgå till pappersexercisen.

As Ever

Sven

I dag har det varit en kall dag igen. När vi steg upp var det -28C. Under dagen har det värmts upp till runt-15C. Det har varit helklart och soligt, men en sol som metereologerna kallar "Artic sun". Det betyder att den bara lyst upp, men inte värmt upp.

Hudpromenaderna har blivit korta och båda hundarna har haft sina rockar på sig. Francesca tycks inte ha något emot att ha rocken på sig. Som honhund tycker hon kanske om att klä upp sig. Franciscus däremot vill inte ha rocken på sig. Han ruskar på sig och skakar på  sig. Det goda det har med sig är att han håller värmen genom att röra sig så frenetiskt.

Nya datorn tycks fungera rätt bra. Vi har ännu inte lyckats koppla in vår scanner till den och kommer kanske aldrig att kunna det heller. Vi får nämligen ett felmeddelande som säger att datorns operativa system inte accepteras av scannern. Datorn har det nya Windows 7 och scannern är köpt får något år sedan, så det är möjligt att vi måste gå ut och köpa en ny scanner igen. Det är inte många år sedan vi köpte den vi har nu, men med den rasande fart som datortekniken utvecklas blir saker gamla fort.

Vi har kollat Fritjofs blodsockervärde ett par gånger i dag. Man gör det genom att sticka katten i örat, så det kommer en blodsdroppe som man tar på en mätsticka som förs in i en liten läsare och så får man värdet. Värdet ligger inom det tillåtna så vi fortsätter med samma dosering på insulinsputorna som vi ger honom två gånger om dagen tills vidare. 

Det har med andra ord inte hänt något spännande här i dag, och det är kanske lika bra det.

As ever

Sven

Meterologerna säger skämtsamt att i dag är årets kallaste dag. Skämtet består i att det bara är andra dagen på året och inte hur kallt det är. Det är just nu -27C utanför knuten.

Min dator går väldigt trögt. Kan det bero på kylan eftersom jag har uppkopplingen genom vanlig telefonledning? Ni vet ju att när det blir så här kallt fryser orden när man pratar utomhus och antingen får man vänta till våren då orden tinar upp för att höra vad man sagt, eller också får man ta in dem och lägga dem i en stekpanna och tina upp dem. Det är bara om man har en riktigt het diskussion där ute som orden inte fryser.

Sen vet jag att ni förmodligen inte kunde se bilden av Lexis som jag la in i går. Jag kunde inte det när jag gick in på en annan dator. Jag måste alltså lära mig hur man lägger in bilder i den här bloggen. Det är så mycket med datorer och internet som jag ännu inte behärskar, och förmodligen aldrig kommer att behärska. Men lite mer än jag kan i dag vill jag kunna.

Ett av mina många mål för 2010 är att bli mer avancerad i mitt användande av all den nya teknink somm ständigt kommer fram. Vi får se hur det går. Ett delmål vunnet blir när ni får se bilder här i min blogg.

Tills dess - God Fortsättning

Sven 

I dag har det varit klart och kallt hela dagen. Hundarna har varit glada åt att våra promenader blev korta. Francesca har haft sin röda rock på sig när vi var ute.

Större delen av dagen här inne har jag jobbat med att få vår nya dator i ordning. Jag har satt in AOL, Microsoft Word, Picture it, Publisher och annat som Chris behöver för sina studier och andra jobb på datorn. Jag har dock ännu inte aktiverat de svenska bokstäverna å,ä,och ö, men det blir nästa projekt. Som bakgrundsbild har jag lyckat sätta in ett foto av vår Norska Skogskattflicka Lexis. Det blev inte bilden nedan för den blir Chris yr i huvudet av att titta på. Men Lexis blir inte yr i huvudet. Inget kroppsläge är onaturligt för henne. Hon är ett riktigt litet yrväder med bara två hastighetslägen, full fart eller medvetslöshet.

Det är nu dags för en kort kvällspromenad med hundarna. Sen blir det kvällsmat, och därefter en kort film av något slag vid brasan. En riktig mysarkväll med andra ord.

God Fortsättning och ha det så bra tills vi hörs igen

Sven